Så behåller vi de äldre barnen på fritids

Femteklassaren Alice Winblad ropar upp namnen på tjejerna i årskurs tre som bänkat sig framför henne i idrottshallen. Hon och några jämnåriga kompisar har lärt de yngre eleverna en dans, som de snart ska få visa upp när det blir dansuppvisning på fritidshemmet. Men först repeterar treorna koreografin några sista gånger, medan de äldre eleverna tittar på och ger instruktioner.

Det här är ett av knepen som fritidshemmet på Klöxhultsskolan i Älmhult använder för att få elever från årskurs tre och uppåt att stanna på fritidshemmet – växande ansvar och större utmaningar ju äldre eleverna blir. 

– Ni är ju nästan en del av personalen, säger fritidsledaren Fredrik Werner skämtsamt till några av eleverna i årskurs fem när vi träffar dem tidigare på eftermiddagen. Vi sitter i ett klassrum som även används av ”Oasenklubben”, fritidshemmets avdelning för årskurs 3-6.  

Ludvig Hopstadius och Ted Lange berättar att de är med i fritidshemmets discogrupp, som bara elever i årskurs fem och sex får vara med i. Gruppen ordnar disco för lågstadieeleverna och fixar själva med inköp, skyltar och bakning.
– Pengarna vi får in lägger vi på en resa, säger Ludvig Hopstadius. 

Ida Preutz säger att hon brukar vara på fritidshemmet ibland, när hon inte är med sin ponny.
– Man har kompisar här, annars vet jag att jag bara kommer att ligga framför tv:n när jag kommer hem. 

– Jag brukar vara i idrottshallen och bygga kojor, eller spela pingis, säger Ted Lange.

När Fredrik Werner anställdes på skolan för drygt två decennier sedan fick han i uppdrag att höja närvaron bland de äldre barnen.
– ”Lös det så att vi kan behålla de stora barnen på fritids,” sa rektorn. Då blev det mer åt fritidsledarpedagogiken, som väl egentligen inte är så annorlunda, men går ut på att barnen har mer insyn och påverkan på fritids. Allting vi gör är egentligen vad barnen har önskat, även om vi står för planeringen, säger han. 

Elevernas idéer tas in på fritidsråd, ”fritidsprat” och i en förslagslåda. De har också stor frihet att komma och gå som de vill. De enda ”måstena” är att de ska checka in när de kommer, vara med på mellanmål och samling och checka ut när de går. Föräldrarna kan se när de checkar in i en app och har på så vis ändå koll på var barnen är. 

Klubbens lokaler ser enkla ut: Här ryms en tidningshörna och i ett större rum pingisbord, fotbollsspel och några soffor framför en stor tv-skärm längst in. Fritidshemmet använder också hemkunskapssalen och ett klassrum för skapande som ligger i anslutning till klubblokalen. Nästan varje eftermiddag är även idrottshallen öppen, där man kan spela bollspel, bygga kojor och göra hinderbanor. Fritidshemmets regler har barnen också bestämt, bland annat att plocka undan efter sig i idrottshallen. Om någon ändå smiter så meddelar personalen varandra i teamchatten och skickar tillbaka eleven upp i hallen. 

Eleverna efterfrågar utflykter och den här veckan erbjuds två turer till golfbanan på schemat.
– Loven är vår höjdpunkt. Vi har alltid stående inslag som padel, simhallen eller bowling för elever i mellanstadiet. Vi har många barn på loven eftersom vi skickar ut en planering innan så att de kan välja vad de vill vara med på, säger Elisabeth Jönsson, fritidspedagog på ”Oasenklubben”.

Temakvällar med film, spel eller tjej- och killgrupper på fredagar är också populärt. När treorna en gång om året får sova över på fritidshemmet brukar det vara runt 30 barn som övernattar. Under sommarlovets två första veckor flyttar fritidshemmet ut till ett dagläger där barnen kan fiska, paddla kanot och bada. Att fritidshemmet kan erbjuda flera aktiviteter och utflykter kräver en bra bemanning, vilket de har tack vare att de har många elever, enligt Fredrik Werner. 

Att ha roligt står alltså i fokus. Men hur hinner ni med att arbeta med läroplanens mål när allt är frivilligt?
– Sådant som alla elever måste vara med på gör vi på skoltid, som värdegrundsarbete och fritidsråd. Jag har även programmering på skoltid. Undervisning sker även på fritidstid, men på frivillig basis, säger Fredrik Werner och visar med en gest att han får knottror av det ibland förekommande arbetssättet att göra ett schema där vissa aktiviteter blir obligatoriska för alla barn.
– Om du tvingar alla barn att göra allt på fritids, då blir det ju skola. Klart att barn slutar då, säger han. 

När fritidshemmet får vfu-studenter från lärarutbildningen kan det dock bli en krock i synsätt, berättar kollegorna.
– På universitet trycker de på att det ska vara undervisning. Vfu-studenterna kommer hit med sina planeringar, men jag kan inte tvinga barnen att vara med. Det fungerar inte här, säger Elisabeth Jönsson.

På en vägg hänger fritidshemmets regler för skärmtid. De tillåtna tiderna är morgnar och vissa eftermiddagar efter kl 15 eller 15.30. Skärmtiderna har också bestämts av eleverna och tillkom, enligt Fredrik Werner, efter att eleverna tyckte att för många satt med sina mobiler i stället för att vara med på aktiviteter.
– Vissa vill spela jämt, andra vill ha helförbud. Majoritetsbeslutet kom fram till det här.  

Varför är det viktigt att äldre barn fortsätter gå på fritidshemmet?
– Det är bättre att de är här med engagerade vuxna och kompisar i stället för att de springer på byn. Vi lär dem hur de ska bete sig mot varandra och vuxna, säger Fredrik Werner.

LÄS ÄVEN

Egna lokaler är viktigt för kvaliteten

Forskaren: Fler elever bör få särskilt stöd på fritids