Andreas Härjefors: Lagbygget på fritids ska inte vara ett lotteri

Äntligen är våren här, med sol och ett annalkande sommarlov i sikte. Men det är också under denna period som tombolan brukar snurra som mest på skolorna, nämligen den så kallade tjänstefördelningen.

Under mina år på fritidshemmet har jag ibland undrat: lägger man in alla namn på fritidshemsanställd personal och drar dem på måfå för att bestämma vem som ska arbeta var?

Så illa är det förstås inte alltid, jag har haft skolledare som har agerat och hanterat tjänstefördelningen på ett professionellt vis. Men ibland har jag (och kollegor) undrat hur besluten tas och därför vill jag lyfta vikten av att de ansvariga ledarna agerar som kompetenta lagbyggare.

Fritidshemmet bygger på lagarbete

Att sätta ihop ett arbetslag kräver fingertoppskänsla. Olika kompetenser och yrkesroller ska fungera tillsammans, både kunskapsmässigt och socialt, för elevgruppens bästa. Självklart finns det olika sätt att se på saken.

I klassrummet kan många lärare leda sin undervisning självständigt. Men på fritidshemmet handlar det i högre grad om samarbete, att agera tillsammans som ett sammansvetsat team. Man är beroende av varandra, hela tiden.

Det finns många faktorer att ta hänsyn till. Hur många utbildade lärare i fritidshem har vi? Hur fördelar vi dem? Vilka kompletterar varandra innehållsmässigt och fungerar socialt ihop? Vilka idéer har de om struktur och verksamhet? Vilka roller ska olika personer ha i teamet?

Det liknar jobbet som sportchef i ett elitlag: Vad behöver vi i laget? Vilka fungerar ihop? Vem spelar med vem? Vem eller vilka ska leda laget på planen? Vilka spetskompetenser behövs för att nå våra mål?

Bemanna inte dumsnålt

Jag fattar att ekonomin alltid påverkar. Men vi får inte bli dumsnåla. Hur bemannar vi fritidsteamen så att elevgruppen får bästa möjliga stöd och utveckling?

Jag har sett exempel där arbetslag varit för snävt bemannade, där det redan från början hade varit klokt att tillföra till exempel en elevassistent med rätt kompetens och vilja. Det hade underlättat både för fritidsteamet och eleverna, på kort och lång sikt.

Ett annat exempel är obalans i bemanningen på skolan. Ett arbetslag har många utbildade och erfarna medarbetare som jobbat ihop länge, medan ett annat saknar både erfarenhet och dynamik för att kunna förvalta sitt uppdrag fullt ut.

Och det här resonemanget har jag hört ibland:
”Äh, treorna kan ha färre vuxna – många går ändå hem.”
Eller: ”De ska vänja sig vid färre vuxna nu när de snart börjar mellanstadiet.”

Så behåller vi de äldre barnen

Men det är feltänkt. Just på grund av att en del börjar gå hem bör vi ha ett stabilt och tillräckligt bemannat arbetslag även för treorna – för att behålla dem på fritids och fortsätta erbjuda meningsfull verksamhet.

Eller tänk om vi har en elev med särskilda behov. Vi ger en fritidslärare helhetsansvaret, men är det verkligen den bästa lösningen? Det kräver eftertanke.

Så, till alla lagbyggare där ute:
Nästa gång ni bemannar arbetslagen, och särskilt fritidsteamen, fundera ett, två eller gärna tio varv extra. Är arbetslaget tillräckligt bemannat utifrån elevgruppen? Finns rätt kompetenser och en tydlig struktur inom gruppen?

Låt oss sluta snurra på tombolan. Bygg lag som håller både för personalens och barnens skull.

LÄS OCKSÅ:

Debatt: Så kan vi undvika fotbollsbråket på skolgården

Grimm: Att jobba på fritids är ett lagarbete

Så styr vuxna barnens lek på rasten

Forskaren: Barnen har rätt att bestämma över sin lek