Skolelever ger ut drömbok med Linda Pira

Dröm stort, inte smått. Det är mottot på Storvretskolan i Botkyrka. De här mellanstadieeleverna har medverkat i boken. Från vänster: Engla, Mikhael Mikalides, Bilisse, Maral, Robsan, Linda Pira, Omar och Mert. Foto: Oskar Omne
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Ämnesläraren | Lärare i svenska, språk mm

Det finns många ungdomar som har slutat drömma och känna hopp om framtiden, enligt läraren Mikhael Mikalides på Storvretskolan i Botkyrka. Därför har han låtit sina elever skriva en bok tillsammans med hiphop-artisten Linda Pira: ”Konsten att drömma stort”.

Skolarbetet är viktigt nu, i dag, i stunden. Det är inget som går att skjuta på eller ta tag i senare i livet. Det har niondeklassaren Dieu-Merci Lusilavovo insett under arbetet med boken ”Konsten att drömma” som han har skrivit tillsammans med läraren Mikhael Mikalides, hiphop-artisten Linda Pira och andra elever på Storvretskolan i Botkyrka utanför Stockholm.

Innan de började arbeta med boken, som handlar om hur man kan uppnå sina drömmar, var Dieu-Mercis mål i livet att hitta ett jobb och bilda familj. Punkt.

– På senare tid har jag insett att det måste finnas lycka i mitt liv. Inte bara ett jobb, vilket som helst, som jag ska gå till varje dag. Tidigare gömde jag mina drömmar djupt inom mig och vågade inte förmedla dem till andra personer, säger han.

I dag vill han bli fastighetsmäklare, poet eller rappare och har utvecklat olika planer för hur han ska plugga och kämpa för att nå dit.

Skola i hetluften

Bredvid Dieu-Merci, i Storvretskolans bibliotek, sitter Husan Askarbekov. Han vill bli inredningsdesigner. Andra drömmer om att bli rörmokare, läkare eller lärare.

Efter att ha delat med sig av sina framtidsplaner konstaterar eleverna att det tyvärr alltid kommer att finnas personer som påpekar att deras drömmar är omöjliga. Men att det inte kommer hindra dem från att sträva dit de vill. 

Storvretskolan har varit i hetluften sedan år 2016 då Skolinspektionen påtalade att en stor del av eleverna inte fick tillräckligt med stöd i undervisningen. Och att många inte kände sig trygga i skolan. Bristerna bedömdes vara mycket allvarliga.

"Nyckeln till allting"

Mikhael Mikalides, läraren bakom bokprojektet ”Konsten att drömma stort”, började arbeta på skolan förra året. Han berättar att en av orsakerna till att han valde just Storvretskolan var att han ville bidra till att göra skillnad.

Snart kom han fram till att ett sätt att få de här ungdomarna att skapa framtidstro var just att hjälpa dem att identifiera sina drömmar. Men hur når man sin dröm? Jo, genom språket.

– Språket är nyckeln till allting och en förutsättning för att kunna styra sitt liv. Botkyrka är ett utsatt område där alla inte vågar drömma stora drömmar. Över 75 procent av eleverna har utländsk bakgrund och med tanke på att det tar lång tid att bli en god läsare är det inte så konstigt att många tycker att det är ångestladdat att lära sig att läsa och skriva.

Homayan Ahedi hade gett upp sina drömmar men det har förändrats. Waleed Hadidi lät datorspelandet gå ut över skolarbetet, fast inte nu längre. Hasan Askarbekovs dröm är att bli frisk och återvända till Uzbekistan. Till höger: Linda Pira och Mikhael Mikalides. Foto: Oskar Omne

En av Mikhael Mikalides metoder för att stärka skrivkulturen på skolan är att få eleverna att känna att deras arbete är på riktigt genom att låta människor utanför skolan ta del av elevernas arbete. I det här fallet bokens läsare. I ”Konsten att drömma stort” får läsarna ta del av alla steg i projektets processarbete och av handledningsmaterial som beskriver hur lärare och vuxna kan gå tillväga för att hjälpa barn och ungdomar att komma framåt i livet.

Pira: Fantastiskt arbete

Att utgå från starka förebilder har varit en av utgångspunkterna. Och det är här hiphop-artisten Linda Pira kommer in i bilden. Hon involverades som medförfattare och inspiratör och har själv uppnått många av sina mål i livet, trots motstånd.

– Jag känner att jag har mycket gemensamt med de här eleverna. Under min uppväxt upplevde jag ofta att det inte fanns någon vuxen som kunde nå mig. Jag hade adhd, vilket jag fick klarhet i först i vuxen ålder, och förstod inte varför jag var annorlunda.

Därefter berättar hon att hon ofta fick kritik för sitt sätt att skriva och tala.

– Till slut märkte jag att det var genom att använda mitt eget språk och genom att sluta att anpassa mig som jag kunde förmedla mina känslor och vara den jag är. Och det är därför jag tycker att det här arbetet har varit så fantastiskt – att de här barnen och ungdomarna redan nu har fått verktyg för hur man kan kämpa för att nå sina drömmar, säger Linda Pira.