Debatt: Utan praktisk kunskap är vi oerhört sårbara

Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk, brukar man säga. Men tänk i stället på hundratusentals sammanflätade små kedjor – ett nätverk av människor som kan bidra med sina praktiska förmågor, kan självorganisera sig lokalt, och som tillsammans bygger ett resilient samhälle.

Ingen vet vad en kris i förväg innehåller eller hur lång den är. Ett samhälle där befolkningen på olika sätt har fått med sig såväl utbildning som erfarenheter i det praktiska kunnandet skapar en mer robust och handlingskraftig plats i det lokala. Det behövs en befolkning med tillräckliga praktiska grundkunskaper – annars blir det ett samhälle utan tillräcklig motståndskraft.

Handens och kroppens kunskap

Slöjd, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa, bild, musik – alla dessa ämnen ger något som inte låter sig reduceras till en siffra i ett prov. De bygger handens och kroppens kunskap, den materiella intelligensen som gör oss hemma i världen. Det utvecklar vårt tänkande. När vi förstår hur saker hänger ihop, hur material fungerar, hur vi kan lösa problem med de resurser som finns till hands – då växer inte bara praktiska färdigheter utan också självtillit, kreativitet och ansvarskänsla.

Youtube-tutorials och AI kan vara fantastiska stöd i vardagen, men de hjälper inte när strömmen gått och mobilnätet ligger nere. Den kunskap vi bär i våra huvuden, händer och kroppar har vi alltid med oss. Den är lätt att bära och vi har alltid tillgång till den – och just därför är den ovärderlig.

Krisberedskap börjar med individen

När vi talar om krisberedskap är perspektivet nästan alltid stort. Vi hör om livsmedelsförsörjning, logistikkedjor, konstgödningsfabriker och transportnoder. På individnivå reduceras det ofta till en nödlåda med konserver, en vevradio och vatten.

Men den verkliga styrkan i en kris ligger inte enbart i de stora systemen, utan också i förmågan hos människor att samarbeta, improvisera och agera utifrån kunskap och trygghet. Scouternas devis ”Alltid redo!” handlar just om bredd och mångsidighet i kunskap – att kunna använda sina händer, sitt omdöme och kunnande som en resurs för sig själv och andra.

Praktiska ämnen är en grundläggande del av detta. De bygger generalister som kan lösa många olika problem, på många sätt och i många situationer. Personer som kan tänka materiellt och kreativt, som utvecklar både handlingsförmåga och självförtroende i sitt görande. Det är människor som inte tappar fotfästet när internet slocknar.

Vi kan skratta åt textiltanterna med sina tyglager och garngömmor – men i en kris är de en resursbank. Slöjd- och odlarföreningar bidrar till lokal hållbarhet och beredskap.

Risken i en förlorad förmåga

”Att inte kasta ut barnet med badvattnet” är ett slitet uttryck, men det rymmer en avgörande poäng. När vi skär ner, rationaliserar eller förändrar finns alltid risken att vi rensar bort något som vi först senare inser att vi hade behövt. Och ibland handlar det inte bara om ett barn i badvattnet – utan om hundratals osynliga små som vi aldrig riktigt hann se värdet av. Praktiska ämnen är just sådana värdebärare.

Ett samhälle med invånare utan praktiska förmågor är ett oerhört sårbart samhälle. Vid en kris behöver vi personer uppvuxna med lärdom kring praktiska erfarenheter mer än någonsin, personer som klarar sig själva och som tillsammans med andra kan bidra till samhället i stort.

På sätt och vis är slöjd och hem- och konsumentkunskap redan en slags civil värnplikt – en träning i att kunna bidra och skapa trygghet för sig själv och andra. Ett kunnande för det vardagligt nödvändiga när det blir som viktigast. Att vara förberedd att tänka och agera i en situation man inte tänkt sig.

Den stora allmänhetens allmänna förmåga är faktiskt en beredskapsfråga.

Vad ska vi göra och inte göra

Det akuta skymmer ofta det långsiktiga, det stora globala skymmer det lilla lokala. Men en kris kan landa i varje litet hörn av samhället och hos alla slags människor. Vi behöver också se den helhet som långsiktigt bygger på människor med bredd i förmågor, färdigheter och ett kunnande för den praktiska verkligheten. När det behövs.

Så frågan är: hur förvaltar vi vår befolknings förmåga att möta svårigheter med trygghet och handlingskraft? Att urholka institutioner, organisationer, verksamheter, civilsamhället eller de praktiska ämnena i skolan är att riva undan en av samhällets starkaste och mest osynliga beredskapsresurser.

Vi borde i stället se dem för vad de är: en investering i framtidens motståndskraft, gemenskap och mänskliga förmåga.

Niclas Flink, Eva Landén och Filippa Boqvist
Utvecklare Hemslöjd
Kulturutveckling, Region Jönköpings Län

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren

LÄS ÄVEN

Debatt: Slöjd gör hela samhället mer motståndskraftigt

Söderberg: Den garanterade undervisningstiden är ett luftslott

Ny rapport: Mycket praktisk-estetisk undervisning ställs in

Friluftsliv på utbildningen krockar med verkligheten