Debatt: NPF-eleverna är de första som sorteras ut ur musiksalen
”Musikundervisningen utmanar exakt de funktioner som många elever med NPF kämpar med”, skriver musikläraren och specialpedagogen Karin Hassle.
Debatt Musik kan lugna, samla och skapa tillhörighet. Men just nu är det ofta det ämne där elever med NPF inte längre klarar att delta. Det här är en tyst utsortering som sällan nämns – och som drabbar just de elever som hade behövt musiken mest, skriver musikläraren Karin Hassle.
En elev kryper in under bordet och pressar händerna mot öronen. En annan står på tröskeln och väger mellan att våga gå in eller fly. En tredje har slutat komma helt. I musiksalen syns det tydligt vilka barn som först sorteras ut när miljön blir övermäktig.
Musikundervisningen utmanar exakt de funktioner som många elever med NPF kämpar med: sensorik, reglering, flexibilitet och samspel. När 25–30 elever spelar samtidigt blir ljudmiljön för vissa inte bara jobbig, utan fysiskt outhärdlig. Det handlar inte om motivation, utan om neurologi.
Praktiken släpar efter
Läroplanen kräver tillgänglighet – men praktiken släpar efter. Läroplanen slår fast att undervisningen ska vara tillgänglig och att elever ska kunna visa kunskap på olika sätt. Ändå knyts bedömningen i musik ofta till moment som:
- sjunga inför grupp.
- spela i ensemble.
- hantera oväntade ljud.
- samarbeta i högljudda miljöer.
För elever som inte klarar att vistas i rummet blir målen oåtkomliga. Man kan inte motivera bort sensorisk överbelastning. När elever lämnar musiksalen tolkar vi det ofta som motstånd. I själva verket signalerar de att deras nervsystem är överbelastat.
Forskningen visar att musik kan vara ett kraftfullt stöd. Musik kan:
- minska stress.
- stärka arbetsminnet.
- reglera affekt.
- skapa identitet.
- öka känslan av tillhörighet.
Fem konkreta steg
Men det kräver en miljö där eleverna vågar vara kvar. Fem steg som skulle inkludera hundratals elever direkt:
- Halvklass i praktiska moment. Ingen kompensation i världen kan ersätta en fungerande ljudmiljö.
- Förutsägbar undervisning med tydliga ramar och bildstöd. Struktur sänker stressnivån redan innan första tonen spelas.
- Flera sätt att visa kunskap. Inspelningar, digitalt skapande, analys och samtal är fullvärdiga musikaliska uttryck.
- Tätt samarbete mellan musiklärare och specialpedagog. Musikämnet behöver ingå i skolans tillgänglighetsarbete – inte stå vid sidan av.
- Våga fråga varför vissa elever lämnar rummet. Frånvaro är information. Vi måste ta den på allvar.
Vi kan inte fortsätta förlora de elever som hade kunnat blomma.
Musik är inte ett pausämne. För många elever med NPF kan det vara en väg in i reglering, självkänsla och gemenskap. När de sorteras ut ur rummet förlorar vi mer än undervisning – vi förlorar deras chans att lyckas. Ingen elev ska behöva misslyckas i ett ämne som kan bära dem.
Det är dags att ta deras reaktioner på allvar och skapa musiksalar där alla får plats.
Karin Hassle, musiklärare och specialpedagog
LÄS ÄVEN
Debatt: Det svenska musikundret vittrar sönder
Debatt: Musiklärarens verklighet är brutal
Debatt: Musikläraren om politikernas orimliga krav
