Debatt: Musikundervisning i helklass är en omöjlighet
”Skolledningar och huvudmän organiserar musikundervisningen i helklass, trots att kursplanen och skollagen förutsätter något helt annat”, skriver musikläraren Karin Hassle.
Debatt Det är praktiskt omöjligt att trettio elever ska utveckla säkerhet och samspel i helklass, skriver musikläraren Karin Hassle.
Musikämnets kursplan är beslutad av staten och har samma juridiska status som alla andra ämnen. Där står det tydligt att eleverna ska få färdigheter i att sjunga, spela instrument, använda digitala verktyg och musicera i ensemble. Kursplanen talar inte om ”prova på”, den kräver säkerhet, samspel och anpassning till olika musikaliska sammanhang.
Det är här konflikten uppstår: skolledningar och huvudmän organiserar musikundervisningen i helklass, trots att kursplanen och skollagen förutsätter något helt annat.
Kursplanens krav i årskurs 1–3
Redan i lågstadiet slås det fast: ”Slagverksinstrument, stränginstrument, tangentinstrument och digitala verktyg för musicerande och musikskapande.”
Eleverna ska alltså inte bara sjunga, utan utveckla färdigheter på flera instrumenttyper och i digitalt musikskapande. För att detta ska ske krävs praktiskt arbete i mindre grupper där läraren hinner handleda varje elev. I helklass blir det i bästa fall en kort provstund, långt ifrån det som kursplanen kräver.
Kursplanens krav i årskurs 4–6
I mellanstadiet breddas innehållet: ”Musicera i olika former: sång, spel på instrument och rörelse till musik.”
Dessutom ska eleverna använda digitala verktyg för musikskapande. Det innebär datorer, hörlurar och handledning. En helklass kan inte samtidigt få vägledning i både spel på instrument och digital komposition. Resultatet blir ytlighet istället för utvecklade färdigheter och därmed ett avsteg från kursplanens krav.
Kursplanen bygger på progression
Musikämnets kursplan är inte en lista med fristående moment. Den är en progression där kunskaperna gradvis fördjupas. Eleverna ska börja med att utforska olika instrument och digitala verktyg i lågstadiet, utveckla sitt samspel och musikskapande i mellanstadiet och slutligen kunna genomföra sina spelstämmor med säkerhet i högstadiet.
Om grunden inte läggs i årskurs 1–3, och om eleverna inte får öva regelbundet i årskurs 4–6, blir det omöjligt att nå målen i årskurs 7–9. Progressionen förutsätter kontinuerlig undervisning i mindre grupper. I helklass riskerar kursplanens trappa att förvandlas till en återvändsgränd.
Kursplanens krav i årskurs 7–9
På högstadiet skärps formuleringarna ytterligare: ”Genomföra sina spelstämmor med säkerhet.” ”Anpassa sitt musicerande till olika musikaliska sammanhang.”
Detta kräver ensembleundervisning där eleverna får öva tillsammans i små grupper. Det är praktiskt omöjligt att trettio elever ska utveckla säkerhet och samspel i helklass. Antingen blir det massövningar där ingen hör sig själv, eller väntan medan några få spelar. Då får eleverna inte den undervisning som kursplanen garanterar.
Skollagen och läroplanen – den juridiska grunden
Skollagen är tydlig:
- ”Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig, oavsett var i landet den anordnas.” (1 kap. 9 §)
- ”Alla elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver för att nå så långt som möjligt enligt utbildningens mål.” (3 kap. 3 §)
Läroplanen (Lgr22) fastslår dessutom att läraren ska ge eleverna förutsättningar att utveckla de förmågor som anges i kursplanerna.
När musikundervisning bedrivs i helklass bryter skolor mot dessa principer. Eleverna får inte samma chans att nå målen som i andra ämnen, och läraren saknar reella förutsättningar att ge varje elev återkoppling. Det gör betygsättningen osäker, i praktiken en rättssäkerhetsfråga.
Lärarens omöjliga ekvation
En musiklektion är ofta 45 minuter lång. Även om läraren förberett allt i förväg. Ställt fram instrument, kopplat kablar, lagt fram noter, försvinner värdefull tid på att samla klassen, förklara och avsluta. När själva musicerandet ska ske återstår i bästa fall 20–25 minuter.
På den tiden ska trettio elever öva, samspela och få återkoppling. Det är en ekvation som inte går ihop. Resultatet blir att kursplanens krav på säkerhet och samspel inte kan uppfyllas.
När kursplanen inte möter verkligheten
Vi har en tydlig kursplan. Målen är satta. Staten har beslutat om innehållet. Men skolledningar och huvudmän väljer en organisation som gör det praktiskt omöjligt att nå målen.
I alla ämnen är det en självklarhet att läraren måste kunna se och höra varje elevs prestation för att kunna sätta ett rättssäkert betyg. Men i musikämnet accepteras motsatsen, trots att kursplanen är lika bindande här som i alla andra ämnen.
Att undervisa musik i helklass strider mot kursplanens krav och mot skollagens principer om likvärdig och rättssäker utbildning. Det är inte lärarna som brister, det är organisationen.
Dags att ta ansvar
Lösningen är tydlig: Musik måste undervisas i mindre grupper. Först då kan skolledningar och huvudmän uppfylla skollagens krav på likvärdighet och rättssäkerhet. Först då kan eleverna ges de förutsättningar som krävs för att utveckla de färdigheter som kursplanen kräver, säkerhet, samspel och anpassning till olika musikaliska sammanhang.
Att låtsas att helklass räcker är att blunda för lagen. Frågan är om vi kan acceptera att kursplanen undermineras eller om det är dags att ge musikämnet de förutsättningar det kräver.
Karin Hassle är musiklärare och specialpedagog.
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren
LÄS ÄVEN
Debatt: Fler barn måste få plats på kulturskolan!
Debatt: Musik är en outnyttjad skattkista för elever med NPF
Debatt: Musik i helklass stympar undervisningen
Musikläraren: Outtalad norm slår hårt mot elever med NPF
