Debatt: Musikläraren om politikernas orimliga krav
Karin Hassle är musiklärare och specialpedagog, verksam i Stockholm.
Debatt Det är orimligt att tro att musik kan bli den resurs för psykisk hälsa som politiken talar om, när musiklärarna själva inte får förutsättningar att arbeta professionellt, skriver debattören.
Riksdagen har nyligen tagit emot en motion av Cecilia Engström (KD) om att utreda musikens roll som resurs för förbättrad psykisk hälsa. Förslaget lyfter musikens kraft som terapeutiskt, förebyggande och stärkande verktyg – inte minst i skolan. Det är ett välkommet initiativ. Men samtidigt finns en avgörande fråga att ställa: hur ska musikens kraft kunna användas om musikämnet fortsätter att nedmonteras?
Som musiklärare och specialpedagog har jag under mer än 25 år sett hur musik kan göra skillnad på riktigt. Barn som inte vågar tala vågar sjunga. Elever med NPF hittar struktur, rytm och självförtroende genom musiken. En klass som sjunger tillsammans andas i takt – och blir en grupp.
Halvklass måste bli norm
Men i skolvardagen ser verkligheten annorlunda ut. Vi undervisar ofta 30 elever samtidigt i trånga, bullriga lokaler, med otillräcklig utrustning och minimala möjligheter till individanpassning. Det är orimligt att tro att musik kan bli den resurs för psykisk hälsa som politiken talar om, när musiklärarna själva inte får förutsättningar att arbeta professionellt. Halvklass i musik måste bli norm, inte undantag.
Det handlar inte om bekvämlighet – det handlar om arbetsmiljö, säkerhet och kvalitet. I halvklass kan eleverna delta aktivt, våga sjunga, spela, skapa och utveckla självkänsla. I helklass tystnar de svaga rösterna och läraren blir en dirigent i kaos.
Ett omöjligt uppdrag
Men det handlar också om lagens krav. Med dagens gruppstorlekar är det i praktiken omöjligt att uppfylla musikämnets mål i kursplanen. Det blir ett demokratiskt problem när elever inte får den undervisning de har rätt till enligt läroplanen – och när musiklärare tvingas kompromissa med sitt uppdrag.
Om vi vill att musik ska bidra till bättre psykisk hälsa behöver vi börja i klassrummet. Ge musiklärare rimliga gruppstorlekar, fungerande lokaler och tillit till sin kompetens. Först då kan vi förverkliga det riksdagen nu börjat formulera i ord: att musik inte bara är ett ämne – det är en väg till välmående, delaktighet och livskraft.
Karin Hassle är musiklärare och specialpedagog, verksam i Stockholm
LÄS ÄVEN
Debatt: Musikämnet kan trängas undan när läroplanen görs om
Debatt: Dyrare i längden att inte satsa på mindre elevgrupper
Debatt: Utan elevens val har skolan blivit torftigare
