Debatt: Musikämnet förtvinar – steg för steg
”Musik är inget särintresse. Det är ett språk, ett sätt att tänka, en plats där unga människor får känna att de hör hemma”, skriver musikläraren Karin Hassle.
Debatt Vi förväntas nå läroplanens mål utan tillgång till fungerande instrument, utan tillräcklig planeringstid, utan rimliga gruppstorlekar. Det är orimligt – och orättvist, skriver musikläraren.
Jag har arbetat som musiklärare i över 25 år. Jag har sett elever växa av en sångstund, hitta sig själva i ett ackord, eller för första gången våga ta plats genom att spela rytmer i grupp. Men jag har också sett hur musikämnet tystnar, steg för steg.
I många skolor förväntas musikundervisning bedrivas i fullklass – med 28 eller 30 elever åt gången. Inget annat praktiskt-estetiskt ämne skulle acceptera det. Hem- och konsumentkunskap och slöjd får halvklass, ibland fjärdedelsklass. I musik? Fullklass, ofta i rum med undermålig akustik, brist på fungerande instrument och med ljudnivåer som ger tinnitus innan året är slut.
”Orimligt – och orättvist”
Jag minns en elev som inte sa ett ord under de första tio lektionerna. Hen satt längst bak, ibland under bordet. Men så en dag reste eleven sig och började spela basgången till ”We will rock you”. För första gången hörde vi något av den elevens inre. Musik var språket hen vågade tala. Vad händer med de barnen när musiken inte får plats?
Kraven i kursplanen är ambitiösa. Eleverna ska utveckla sitt gehör, sin musikalitet, sin förståelse för musikens byggstenar. De ska samspela, skapa, reflektera. Men de praktiska förutsättningarna matchar inte. Vi förväntas nå läroplanens mål utan tillgång till fungerande instrument, utan tillräcklig planeringstid, utan rimliga gruppstorlekar. Det är orimligt – och orättvist.
För många elever – särskilt de med neuropsykiatriska svårigheter – är musiken en livlina. Där orden inte räcker till kan rytm och ton bli ett fönster till förståelse. Men när musikundervisningen reduceras till en stressig, överfull lektion varje eller varannan vecka, stängs fönstret långsamt igen.
Återväxten är hotad
Jag utbildade mig själv till musiklärare vid Musikhögskolan i Piteå – en plats som födde så många kompetenta, kreativa musikpedagoger. Nu är utbildningen nedlagd. En epok har tystnat, och det borde skaka om hela musik-Sverige. Det är inte bara undervisningen i klassrummen som hotas, utan även återväxten av musiklärare i landet.
Och nu kommer nästa larm: Musikhögskolan vid Örebro universitet har beslutat att pausa sin ämneslärarutbildning i musik – för första gången på grund av för få sökande. På tio år har antalet sökande rasat från 242 till 36. Det är inget sammanträffande. När arbetsvillkoren i skolan urholkas och musikämnets status sjunker, försvinner också viljan att utbilda sig till musiklärare. Utbildningar tystnar – innan klassrummen gör det. Det borde få varje ansvarig politiker att vakna.
Jag har själv arbetat på lärarutbildningen vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm i över 17 år. Sverige har begåvade, engagerade lärarstudenter – men deras kraft riskerar att slösas bort i en verklighet där undervisningen försvåras snarare än möjliggörs.
Musik är inget särintresse
Det är hög tid att lärarutbildningar, skolledare och politiker gör gemensam sak. Vi måste prata om musikämnet – på riktigt. Inte som en bonus, inte som ett fredagsmys, utan som det livsämne det faktiskt är.
Snart står vi där igen – i skolavslutningens ljus. Barnen sjunger ”Den blomstertid nu kommer”, föräldrar torkar tårar och rektorer talar om trygghet, lärande och framtidstro. Men bakom orden ligger en paradox: samma skolor som högtidlighåller musikens roll i ceremonin har under året låtit ämnet förtvina.
Musik är inget särintresse. Det är ett språk, ett sätt att tänka, en plats där unga människor får känna att de hör hemma.
Om vi menar allvar med att Sverige ska vara ett musikland – då måste vi börja med skolan.
Ge oss förutsättningarna. Ge eleverna musiken tillbaka.
Karin Hassle, musiklärare, specialpedagog och lärarutbildare vid Kungl. Musikhögskolan
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren
LÄS ÄVEN
DiMaria: Musiklärarens rimliga beslut slutade i orimligt hat och hot
Musikläraren: Outtalad norm slår hårt mot elever med NPF
Debatt: Musik i helklass stympar undervisningen
Debatt: Musik är en outnyttjad skattkista för elever med NPF
