Debatt: Livsfarligt att vi curlar elever genom skolan

Så startade ännu ett nytt läsår på landets skolor och musiken har sin gilla gång.

Vissa av oss har halvklasser, andra helklasser.

Vissa av oss träffar våra elever varje vecka, andra varannan.

Vissa av oss har fullt utrustade musiksalar med tillgång till mindre ensemblerum, andra undervisar i vanliga klassrum med knapp tillgång till instrument över huvud taget.

Vi måste alla tolka en otydlig läroplan efter eget gottfinnande, vår egen undervisningspraktik och skola blir vår lokala måttstock där vi endast jämför våra elever med varandra och den kunskap/prestation som renderar ett A på en skola kan knappt räcka till ett C på en annan skola.

Vår egen musikaliska bakgrund kommer förmodligen påverka vårt stoffurval och vi har förmodligen olika syn på ämnet, dess syfte och vilken elevtyp som ska premieras.

Förmågor tycks vara viktigare än kunskap

Det här hade inte behövt vara ett problem och hade kunnat tas med en axelryckning om det inte vore för den lilla detaljen att vi är myndighetsutövare och sätter betyg som används som urval till högre utbildning. Med andra ord är det önskvärt med spridning och att våra elever får olika betyg (såväl höga som låga) för att sortera så att rätt person hamnar på rätt plats (i den meningen att samhället behöver kompetenta yrkesutövare, inte nödvändigtvis vad eleven själv tycker att den vill bli). Det går att relativisera kunskap, anpassa undervisningen och tillhandahålla hjälpredskap så att de flesta elever utifrån vår otydliga läroplan kan nå A. Jag tänker inte tjata om betygsinflationen den här gången utan i stället peka på faran med att ha cancerforskare, läkare eller ingenjörer som aldrig hade de kunskaper som motsvarade deras betyg och som blev curlade genom utbildningarna trots att de aldrig höll måttet. Jag vill påstå att detta är direkt livsfarligt både för oss som individer och för det samhälle skolan ska säkra kompetensförsörjningen för.

För att ytterligare öka förvirringen har skrivbordsfilosoferna på Skolverket tryckt på att elever snarare ska utveckla förmågor än kunskaper. Det finns en förhärskande uppfattning om att skolan är till för att elever ska utveckla förmågor och bli en självreglerande och metakognitiv människa, kunskap I SIG anses som någonting irrelevant som endast är till för att träna upp vissa förmågor som anses viktiga. Ibland har det nästan framstått som en religiös väckelserörelse som ska skapa upphöjda människor med alla de egenskaper Skolverket finner moraliskt högtstående. Med den logiken är svenska fullt jämförbart med fysik och har eleven visat en förmåga i ett ämne ska det kunna påverka betyget i ett annat ämne. Resultatet syns på landets högskolor och universitet där elever trots höga betyg saknar grundläggande kunskaper och fler utbildningar tvingas sänka ribban eller hitta på introduktionskurser innan eleverna klarar av att börja utbildningen.

Har satt upp egna kriterier

Det är upp till oss själva, våra organisationer och lärosäten att bestämma vårt ämnes konkreta innehåll, vilken läromiljö som tarvas och vad eleverna ska kunna för att uppnå de olika betygsstegen. Skolverket är fullständigt ointresserat av detta.

Några av mina egna hållpunkter är exempelvis:

• En elev som inte kan spela en enkel melodi som ”Blinka lilla stjärna” på offbeat till en metronome kan inte få A.
• En elev som inte klarar av att spela trioler och ”swingade” åttondelar kan inte få A.
• En elev som inte kan spela en melodi med högerhanden på pianot och kompa sig själv med ackord i vänsterhanden kan inte få A.
• En elev som inte hör skillnad på ett durackord och ett mollackord kan inte få A.
• En elev som inte kan sätta steg och funktionsanalys på en diatonisk låt i C-dur kan inte få A.

Jag visade i en undersökning att musiklärares uppfattning kring betyg är väsensskild och vi bedömer olika Bland virr-varr och värdeord : En undersökning om musiklärares bedömnings- och betygssättningspraktik. Därför vore intressant att ta del av andra lärares åsikter om var ribban ligger, vad elever konkret ska klara och hur ni bedömer och värderar elevers prestationer/kunskaper? Någon gemensam praxis finns förmodligen till viss del men knappast tillräckligt för att vi ska kunna kalla musikundervisningen och bedömningen på Sveriges skolor likvärdig.

Patrik Andersson
Musiklärare och läromedelsförfattare
Bromma

LÄS ÄVEN

Debatt: Musikläraren om Sveriges galet olikvärdiga betygssystem

Debatt: Musiklärare, för guds skull, sänk betygen!

Forskare granskar kraftigt höjda musikbetyg

Debatt: Musik i helklass stympar undervisningen