Så får hon in metallen i slöjden

Lärare i trä- och metallslöjd förväntas undervisa i båda materialen, ändå är det relativt många som inte låter eleverna arbeta i metall i den utsträckning de skulle vilja. Smyckeskonstnären och slöjdläraren Catarina Hällzon har stor förståelse för det och tror att det kan bero på en mängd olika orsaker.

– Dels är det stort fokus på trä under lärarutbildningen, så var det när jag utbildade mig och om man inte är trygg med materialet så är det jättesvårt att undervisa om det. Dessutom kanske man själv främst har kommit i kontakt med trä innan man utbildar sig, säger Catarina Hällzon och ­tillägger att det här såklart inte gäller alla slöjdlärare.

Själv är hon silversmed i botten och ägnar två ­dagar i veckan åt konstnärligt skapande.  Just nu gör hon smycken av björkrötter i kombination med silver, och smycken i koppar, tillverkade i traditionella näverflätningstekniker.

I skolan tror hon att luffarslöjd, nyckelringar i aluminium och figurer av bandmetall är några av de vanligaste metall­uppgifterna. Materialen och verktygen de arbetena kräver är inte så dyra, vilket annars kan begränsa lärare med tajta budgetar.

– Egentligen krävs det inte så mycket material eller speciella verktyg för att kunna utveckla metallarbetet, men om man inte vet vad man behöver komplettera den befintliga utrustningen med så börjar man i en uppförsbacke, säger Catarina Hällzon.

Själv låter hon gärna sina elever tillverka smycken i tenn, allt för att få in gjutningsteknik i slöjden. Eleverna får såga ut en form i trä med lövsågen, eller gröpa ur en form ur en gipsskiva och göra sin egen gjutning. Här krävs bara en spisplatta och en skopa som man kan smälta tennet i.

– Då jobbar vi ofta stationsvis. Metall kräver mer planering. Det finns inga klassuppsättningar av verktygen och projekten är kortare så därför får de jobba med flera delar samtidigt.

Vill se mer återanvändning

Ibland funderar Catarina Hällzon på det ständiga fokuset på att eleverna ska få ta hem saker från slöjden.

– Tenn är ju exempelvis dyrt, men det går att återanvända och om syftet är att man ska lära sig gjutning så skulle man lika gärna kunna ta tillbaka materialet när uppgiften är slutförd. Ett meningsfullt sätt att arbeta på skulle då kunna vara att samarbeta med en annan lärare, exempelvis med temat vikingatiden, och avsluta det hela med en utställning. Då blir målet en gemensam utställning – inte en ”egen” sak att ta hem.

Det händer ganska ofta att diskmaskinen i lärarrummet är full av tomma mattuber, vars botten och topp är bortklippt. Tomatpuré, kaviar och senap …

– Vi använder dem för att skapa tubtavlor där man jobbar med en enklare variant av ciselering. Vi präglar på metallen och gör en ram i trä. Resultatet blir små guldiga fina tavlor som brukar vara väldigt uppskattade av eleverna.