Lärare tillhör de mest välutbildade yrkesgrupperna i samhället, med lång praktisk erfarenhet och ett tydligt professionellt uppdrag: att undervisa och skapa förutsättningar för barns och ungas lärande utifrån didaktisk kompetens och beprövad erfarenhet.

När digitaliseringen av samhället tog fart under tidigt 2010-tal skulle även skolan snabbt inlemmas i det nya. I den processen framställdes lärare stundtals som bakåtsträvande, trots att vi satt på den erfarenhet som hade behövts för att göra digitaliseringen ändamålsenlig. Digitala verktyg har köpts in för stora summor, ofta utan förankring i undervisningens faktiska behov. En egen dator till varje elev motiverades med skolans kompensatoriska uppdrag, men de verktyg som valdes visade sig i praktiken vara anpassade för teoretiska ämnen – med tydliga begränsningar för undervisning där bild, film och praktiskt görande är centrala.

Digitaliseringens verkliga potential

Handens arbete rymmer ofta en tyst kunskap som bäst förmedlas genom att se och härma. Ord och begrepp behöver kompletteras med bild och film, inte minst när elevgrupperna är stora. Ändå tycks vissa former av kunnande fortsatt ges företräde i skolan. Barn förväntas lära sig läsa, skriva och räkna, annat hamnar i skymundan.

Slöjdlärare runt om i landet tog tidigt på ett självständigt och professionellt sätt vara på digitaliseringens verkliga potential. Genom att utveckla egna didaktiska resurser och filma instruktioner för moment som är svåra att beskriva med ord skapades nya möjligheter för lärande. För ett ämne som länge saknat läro-medel blev Youtube en självklar resurs för både lärare och elever.

Tills nu.

Elever kan inte själva leta kunskap på Youtube via sina elevdatorer då tjänsten inte ingår i Googles så kallade coretjänster. Lärare uppmanas i stället välja ut och förmedla klipp via Google classroom.

Undervisningen begränsas

Enligt våra styrdokument ska elever utveckla förmåga att orientera sig i ett komplext informationsflöde, granska källor kritiskt och förstå konsekvenser av olika val. Det är fortfarande fullt möjligt när det gäller text – men hur ska samma förmågor tränas när undervisning som bygger på film och praktiskt görande begränsas?

Hur gör vi själva när något ska lagas, läras eller förstås? Allt från ett trasigt avlopp till en italiensk uppläggning? Jo, vi söker, värderar och lär via Youtube. Likadant borde det vara i skolan. Det vore rimligt att slöjden ges möjlighet att rusta eleverna för detta sätt att bygga praktisk kunskap och slöjdskickliga elever behöver inte bromsas av att vi lärare inte hinner med att utmana på alla nivåer. Slöjdämnet ska öva färdigheter, väcka intresse och visa vägar till fortsatt problemlösning.

Problemet är inte okunniga lärare. Problemet är att digitaliseringen har genomförts utan tillräcklig dialog med de som är bäst lämpade att avgöra vilka verktyg som faktiskt stärker undervisningen. Och då behöver man lyssna på aspekter av undervisning, inte bara den skriftbaserade.

Eva Söderberg är slöjdlärare på högstadiet på Glöstorpsskolan i Göteborg.

LÄS ÄVEN

Söderberg: Insikten fick mig att lägga om min slöjdundervisning

Söderberg: Den garanterade undervisningstiden är ett luftslott

Söderberg: Jag fixar inte att utgå från elevernas intresse

Söderberg: Lura inte eleverna att lärande alltid är lätt!

Söderberg: Faktorerna som försvårar betygsättning i slöjd

Söderberg: Nu går det inte att sänka kunskapskraven mer