Enkla knep får elever att röra mer på sig i skolan

1. Fokusera inte bara på kvantitet

När elever får röra på sig förbättras både hälsan och inlärningsförmågan – men all typ av rörelse är inte nödvändigtvis positiv. Alla vill inte springa ut på en fotbollsplan eller spela basket på rasten, konstaterar forskaren Sara Hoy.

– Att vissa hoppar runt i bänkarna och ränner på toaletten stup i ett kan ses som en motståndshandling till de normer som råder kring sittande och studiero. Skolor bör inte räkna antal minuter som elever rör sig, de måste få till ”den positiva rörelsen”. Och de måste fråga elever hur de vill röra på sig och vad rörelsen betyder för dem.

2. Förutsättningarna är ojämlika

Både Sara Hoys fältstudier och analyser av elever som burit rörelsemätare visar att en rad faktorer påverkar graden av fysisk aktivitet: socioekonomisk bakgrund, kön, etnicitet och normer. De elever som rör sig mycket under skoltid rör sig också mycket på sin fritid, det är elever som varken rör sig i skolan eller på fritiden som är den stora utmaningen.

– Ungdomar i skolor i områden med lägre socioekonomisk status rör på sig mindre främst efter skoltid. Här är det särskilt tjejer som har begränsade möjligheter kopplat till både skol- och idrottsnormer.

3. Idrottslärare lämnas utanför

Lärarna som har de största kunskaperna om fysisk aktivitet är ofta inte med och planerar arbetet för att främja rörelse bland elever. Lärare i idrott och hälsa lever i många fall isolerade liv på sina skolor – inte sällan i lokaler långt från andra lärare och utanför kollegiala samarbeten.

– Därtill gör trånga scheman och en låg status för idrottsämnet att satsningar på rörelse har låg prioritet. Jag förstår skolornas dilemma, det är väldigt mycket som läggs på dem. Men det är riskabelt att glömma bort den positiva rörelsen.

4. Små knep som gör skillnad

Lösningar kan inte komma uppifrån, de måste utvecklas i ett samarbete mellan lärare och elever. Hur skapas kvalitet? I sina lärarintervjuer fann hon flera goda exempel: en språklärare lät elever dansa till låtar på det aktuella språket, en annan hade en walk-and-talk-modell. Hon fann även skolövergripande lösningar, där man till exempel placerat skåpen långt från lektionssalarna eller lät samma klass ha lektioner i olika byggnader.

– Övergången från sexan till sjuan är kritisk, det är i synnerhet där som insatser måste sättas in för att öka den positiva rörelsen.

LÄS ÄVEN

Pulshöjande projekt förbättrade resultaten i flera ämnen

Idrottsläraren: Tack, vi tog oss nästan hela vägen till månen

Så vill professorn att idrottsämnet förändras

Forskare: Därför är det extra svårt att sätta betyg i idrott