”Vi riskerar glida mot en auktoritär elevsyn”

Bild på forskaren Johanna Lüddeckens och ett tomt klassrum
Foto: Privat/Shutterstock

"Relationer och förväntningar är inte motsatser” skriver Johanna Lüddeckens.

”Relationer och förväntningar (krav) är inte motsatser. Förväntningar utan relation blir tomma. Relationer utan förväntningar blir meningslösa. Våra barn och elever förtjänar båda”, skriver Johanna Lüddeckens.

När jag skrev debattartikeln Likvärdighet kräver närvaro – inte frånvaro var min avsikt att synliggöra vad som händer när vi segregerar. Jag tog upp anpassad skolform som exempel, inte för att kritisera skolformen i sig, utan för att visa vad som sker när elever sorteras bort från gemenskapen.

Jag ville visa hur segregationen riskerar att cementera låga förväntningar, inte att ifrågasätta själva skolformen. Segregation kan ibland vara nödvändig för att skapa lugn och stöd, men omfattande forskning visar att den alltför ofta förstärker utanförskapet.

”Gör ont att läsa”

Linnea Lindquist svarar bland annat med att skriva: ”Personer med intellektuella funktionsnedsättningar går i anpassat gymnasium och sedan är de ofta berättigade till daglig verksamhet.”

Som mamma till en son i årskurs 9 i anpassad skola gör det ont att läsa och blir ganska obehagligt. Min son har kompetenser och drömmar som sträcker sig långt bortom daglig verksamhet, precis som många andra barn i alla skolformer. Daglig verksamhet kan vara meningsfull och viktig för många, men att beskriva det som den givna framtiden för elever som gått i en anpassad skola är ett symptom på att vårt samhälle inte lyckas skapa plats för alla. Det handlar inte om elevernas oförmåga, utan om strukturer som stänger dörrar.

”Då känner sig barn trygga”

Linnea skriver också att relationer är ett verktyg, inte en förutsättning, och att ”att ställa krav är att bry sig”. Jag förstår hennes poäng. Men jag har sett vad som händer i verkligheten, säkert precis som Linnea.

När någon som är i ledarskapsställning tar sig tid att lyssna, när en lärare hittar rätt sätt att skapa relationer, när kollegor tillsammans samordnar sina insatser, då känner sig de flesta elever, mitt barn inräknat, trygga, sedda och begripliga. Då öppnas dörrar. När relationerna saknas, när tilliten uteblir, då stängs de. Inte minst när det gäller det samarbete och den samverkan som skolan är helt beroende av, med kollegor, vårdnadshavare och andra samhällsinstanser, där relationer och tillit är själva förutsättningen för att vi tillsammans ska kunna bära eleverna framåt.

”En fråga om synen på elever”

Det här är också en fråga om synen på elever. Min egen forskning visar hur skolans organisering och policyval påverkar rektorers möjligheter att agera och därmed vilka barn som ges utrymme att utvecklas och vilka som riskerar att hamna utanför.

När relationer nedvärderas och framtiden beskrivs som redan avgjord för vissa grupper riskerar vi att glida mot en auktoritär elevsyn, där några barn ses som mindre värda investeringar. Det har andra redan lyft och varnat för, bland annat Niclas Fohlin och även Torbjörn Hanö. Jag delar den oron. För mig handlar det inte om en motsättning mellan krav och relationer, utan om vilken människosyn vi väljer att bygga skolan på.

”Direkt skadligt”

Jag respekterar Linneas engagemang och vet att hennes hjärta klappar för skolan. Hon och jag delar nog i grunden synen på människan och på elever. Ändå blir det särskilt allvarligt när hennes formuleringar riskerar att landa fel. När vi reducerar relationer till något sekundärt och exempelvis målar upp daglig verksamhet som den givna framtiden för elever i anpassad skolform, sänker vi förväntningarna redan innan skoltiden är över. Det är inte bara fel. Det är direkt skadligt.

Riskerar cementera låga förväntningar

Relationer och förväntningar (krav) är inte motsatser. Förväntningar utan relation blir tomma. Relationer utan förväntningar blir meningslösa. Våra barn och elever förtjänar båda. Och det är först när vi kombinerar relationer, tillit och höga förväntningar i samarbete med hela samhället runt skolan som vi kan tala om verklig likvärdighet.

Johanna Lüddeckens, lärare och doktorand i pedagogik, mamma till en son i anpassad skola

Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?

Gör så här:

  1. Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
  2. Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
  3. Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.

Mejla till oss på: debatt@vilarare.se

LÄS ÄVEN:

Filippa Mannerheim: Nära relationer med elever hör till det privata

”Fokus på goda relationer skadar skolan”

Dags att avliva myten om relationer och lärande”

Forskaren: ”Att lärande kräver goda relationer är ingen myt”

HP Tran: Nej, relationer till eleverna är inte en förutsättning för lärande

Kornhall: Vad är det för skola Linnea Lindquist vill ha?

Fohlin: Det auktoritära smyger sig in i skolan