SFI-debatten: ”Bygger språk på tre-fyra månader”

En genrebild av en grupp människor runt ett bord, en bär hijab, de tittar på böckerna och papprena på bordet framför sig och verkar diskutera något
Foto: AdobeStock

”Det behövs starkt fokus och intensitet i undervisningen” skriver debattören om SFI.

Tre till fyra månader för att bygga en solid språklig plattform – det räcker enligt tidigare SFI-läraren Karl Hofsö.
Debatten om regeringens nya treårsgräns för elever inom SFI fortsätter.

Jag är bland annat pensionerad SFI-lärare och skulle vilja bidra med en alternativ synpunkt på frågan om tidsperspektivet i undervisningen.

Tid är viktigt, fast på ett annorlunda sätt än vi normalt tänker.

Ett porträtt av Karl Hofso

Karl Hofsö

”Fäster sig rätt”

En central aspekt i undervisningen är att undvika att felaktiga mönster fossiliseras och att svenskans ljud- och grammatikstruktur fäster sig rätt från första början. Till det behövs starkt fokus och intensitet i undervisningen.

Under min tid som SFI-lärare i Strömstad körde jag systematiskt diktamen från vanliga lärobokstexter i kombination med diktamen från väderprognoser och nyheter i SVT och andra källor och varvade detta med skriv- läs- och talträning.

Det tog tre till fyra månader att bygga en solid språklig plattform. På den kunde ordförrådet utvidgas i högt tempo. Studieresultaten blev mycket bra, och studietiden kortare än det nationella genomsnittet.

I november 2019 skrev Strömstads tidning att 80 procent av de nyanlända var i jobb eller vidareutbildning två år efter det att de kom till kommunen.

”Skrivna ordet en fiende”

Det började så tidigt som på 1990-talet då jag undervisade vuxna, etniska samer i en by i norra Norge i engelska och tyska på det ovan beskrivna sättet.

Jag hade anlitats av en kommun i länet. Eleverna var alla mellan 40 och 50 år gamla och hade som barn fallit mellan stolarna i det norska skolsystemet. Det var förbjudet på den tiden att tala samiska i skolan och de förstod inte norska. En av killarna berättade att han kom helt upp i femte klass innan han började förstå var läraren sa.

Dessa män och kvinnor såg på det skrivna ordet som sin största fiende och blev överlyckliga över att kunna lära sig från kassettband.

Sen körde vi en försiktig alfabetisering på tavlan och i anteckningsböcker. De var alla näringsidkare inom turistbranschen och ville använda det de lärde sig för att lättare kunna sälja sina varor och tjänster.

Både de själva och kommunens ledning ansåg att projektet var en stor framgång, vilket i sin tur ledde till en förfrågan i april 1999 om att lära en grupp flyktingar norska. Gruppen bestod av drygt fyrtio personer på mellan 17 och 65 år.

En försiktig alfabetisering

Projektet gick så bra att norska UDI (Utlendingsdirektoratet) några månader senare skrev i en kontrollrapport att flyktingarna från Kosovo talade så bra norska att de inte var i behov av de tolktjänster som erbjöds.

Samma resultat - med svenska - uppnåddes i Strömstad knappt tjugo år senare.

Och det kan upprepas.

Karl Hofsö, före detta SFI-lärare

SFI: ”Gränsen kastar ut analfabeter i arbetslöshet”

Svarar om SFI: Tiden inte viktigast för progression