”Vad vill du med orden du säger?"

”Ät med besticken inte fingrarna, du är väl ingen bebis.” 

”Om du inte skärper dig får du gå över till småbarnen.”

”Vad vill du med det du säger?"

Vad vill du med det du säger?

Vem blir du via orden du väljer när du förklarar, svarar och frågar?

Är det du säger sant? 

Är kraven du uttrycker relevanta?

Hur tas dina ord emot och omvandlas till handlingar eller känslor hos lyssnarna. Vilka blir de? 

Betydelsen av ordval, tonläge och mimik är otroligt stort, för stämmer det du säger överens med det som din kropp visar?

”Vems är ansvaret?"

Om det inte blir som tänkt, vems är ansvaret, avsändarens eller mottagaren?

Så här har det låtit hemma hos mig:

”Om inte ni städar era rum så blir det ingen skärm på ett år!” 

Efter brist på städning ändrades det:

”Om inte ni städar era rum så känns det inte bra att ta hem era kompisar. De kommer gå vilse i röran.” 

Från orimligt hot till konsekvens med ett uns av humor med hyfsad städning som följd.

Så utförs stordåd

Med rätt ord utfördes stordåd i hemmet. Tänk då i arbetslivet där vi befinner oss i en målfylld utbildningsvärld. 

Äldsta dottern kommer hem från skolan. Hon berättar att läraren säger att om de kommer två minuter för sent skrivs det upp till fem minuter och rapporteras. Hot eller konsekvens?

Humorn saknas definitivt eller så är den väldigt mörk. Vad ville läraren egentligen säga? Att eleverna ska vara i tid så mycket förstod jag men det andra det underliggande?

Jag vet inte, var inte på plats men det dotter tog med från första mötet med den ämnesläraren var att hen var hård.

Varför inte uttrycka vikten av närvaro och hur hen uppskattar när hela klassen är där tillsammans, vända sig till empatin hos eleverna och skapa en relation i stället för distans och visa på makt?

”Meningen jag bär med mig”

”Varför ser du så missnöjd ut med betyget, du har väl inga författarambitioner?” Den meningen bär jag med från gymnasiesvenskan.

”Vad fult och otydligt du skriver.” ”Tala ordentligt jag hör inte vad du säger.” Det tar min vänsterhänta och tidigare stammande dotter med från förskoleklass.

Många orsaker till hoppande mungrodor

En stöttande omgivning fick de elaka orden att så småningom blekna. Förutsättningar alla dessvärre inte har.

Det som retar mig mest gällande kommentarerna är att de är uttalade av en lärare som i uppdrag har att skapa lust att lära för livet, tilltro till egna förmågor samt väcka hopp och känslan av sammanhang och på en plats som ska genomsyras av lärande, nyfikenhet och utveckling. Inte av en plump släkting med för mycket innanför västen. Ord kan släcka allt och vad har vi då kvar? 

”Stress och trötthet”

Stress, trötthet, otillräcklighet och irritation är gissningsvis några av många orsaker till hoppande mungrodor. Viktigt blir då att reflektera över det som sades, försöka att göra bättre nästa gång men framför allt, be om ursäkt och förklara sig. Ord som plåster på såret.

Med språk kommer makt, inom skolväsendet har språk och kommunikation rollerna som de största verktygen. Vi lärare besitter, i och med det, otroligt mycket kraft. 

”With great power comes great resbonsibility. Det sa Voltaire och senare Spindelmannens farbror.

”Glöm inte att lyssna"

Vi testar igen:

”Kolla jag hittade gaffeln. Testa om det funkar lika bra att äta med den!”

Och:

”Jag ser att du behöver en paus, jag med. Vi sätter oss här en stund.” 

Sen, glöm inte att lyssna. 

Ingeborg Carlquist, förskollärare