”Det vi kallar stöd är ofta en björntjänst”

Ett porträtt av Ulrica Björkblom Agah och en genrebild från en lektion med en lärare vid tavlan i ett fullt klassrum
Foto: Privat/AdobeStock

Ulrica Björkblom Agah manar lärare att sluta jaga bekräftelse.

”Vi säger att det handlar om eleven. Att vi stöttar, hjälper, anpassar – för deras skull. Men låt oss vara ärliga: mycket av det vi gör i klassrummet idag handlar inte om eleven. Det handlar om att vi ska framstå som bra lärare” skriver Ulrica Björkblom Agah.

Vi jagar bekräftelse. Från rektor, från kollegor, från systemet. Ju mer vi ”finns där” för varje elev, desto mer professionella ser vi ut. Vi svettas, vi springer som yrväder mellan bänkarna – och vi får beröm av chefen. 

Men vad kostar det? 

”En björntjänst”

Det vi kallar stöd är ofta en björntjänst. Vi ger dem instruktionerna i förenklad form innan de ens hunnit läsa själva. Vi läser högt innan de hunnit försöka själva. Vi skriver mallar som de bara fyller i. Vi skriver till och med åt dem och kallar det ”skrivstöd”.

Men det är inte för deras skull vi gör det. Det är för att slippa klagomål. För att slippa ifrågasättas. Och för att framstå som engagerade. För det är så man gör karriär idag – genom att vara medberoende i ett skolsystem som prioriterar yta före innehåll.

Vi vågar inte stå kvar längst bak och faktiskt se om eleverna kan på egen hand. För tänk om någon tror att vi inte gör tillräckligt?

”Behöver inte tugga själva”

Så vi matar eleverna. Med hjälp, med stöd, med lösningar. Likt fågelmammor spyr vi ner maten i ungarna – de behöver inte ens tugga själva. Och vi klappar oss själva på axeln men vad har de lärt sig egentligen?

De lär sig att de inte klarar något utan oss. Att vuxna alltid kommer rädda dem. Att man inte behöver anstränga sig – för någon annan fixar det ändå.

Och varje gång vi gör det, stjäl vi något från dem. Vi stjäl deras chans att känna sig kompetenta. Vi stjäl deras självförtroende.

Vi behöver sluta vara så förbannat duktiga. Sluta jaga rektorns beundran. Sluta visa hur “närvarande” vi är i varje sekund – och istället låta eleven få sitt utrymme att växa.

Vi stjäl elevernas självförtroende

Stöd behövs. Absolut. Men då ska det vara på riktigt – med fler speciallärare och tydliga strukturer. Inte fler lärare som bränner ut sig i jakten på att vara perfekta i ett system som belönar medgörlighet framför pedagogik.

Låt eleverna ta plats! Låt dem kämpa. Låt dem misslyckas. Och låt dem lyckas – på riktigt.

Ulrica Björkblom Agah, lärare och fackligt ombud 

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?

Gör så här:

  1. Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
  2. Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
  3. Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.

Mejla till oss på: debatt@vilarare.se

LÄS ÄVEN: 

Anpassningar får inte innebära att kraven sänks

”Föräldrar förstör sina barns framtid – inte vi lärare”

Larmet: Så fördjupar lyssneläsning läskrisen