9 av 10 lärare får ingen avsatt tid att handleda studenter: ”Ideellt arbete”

Den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) utgör ett centralt inslag i lärarutbildningen. Det är då studenterna ska komma i kontakt med verkligheten ute på skolorna, få träffa yrkesverksamma lärare och möta och undervisa elever i skarpt läge.

Lärarnas Riksförbund har med hjälp av enkäter försökt kartlägga villkoren för VFU-handledarna, det vill säga yrkesverksamma lärare som handleder lärarstudenter under praktikperioderna.

Cirka 2 800 lärare som har varit VFU-handledare under de senaste åren har deltagit i enkätundersökningen som bland annat visar:

• Omkring 60 procent av handledarna lägger fyra timmar eller mer per VFU-student och vecka på sitt uppdrag.
• 90 procent av handledarna får ingen tid avsatt för uppdraget inom den reglerade arbetstiden.
• Uppdraget som VFU-handledare premieras sällan löne- eller karriärmässigt av arbetsgivarna. Av lärarna i undersökningen uppger 56 procent att de inte premierats för uppdraget i samband med ordinarie lönerevision, 35 procent att de inte vet och 9 procent att de har premierats.
• Bara knappt en fjärdedel av de handledare som omfattas av Lärarlönelyftet uppger att VFU-handledarskapet haft betydelse för att de har fått del av de statliga pengarna, trots att det är ett av kriterierna.
• VFU-handledaruppdraget har sällan betydelse när det gäller karriärlärartjänster.
• 65 procent av handledarna i undersökningen har genomgått någon form av VFU-handledarutbildning.

| Foto: Erik Nylund

Att vara VFU-handledare är i praktiken ett ideellt uppdrag. Det borde det inte vara.

Malin Girke har arbetat som ämneslärare sedan 2001 och undervisar i matematik, NO och teknik på mellanstadiet på Pilbäckskolan i Tygelsjö mellan Malmö och Vellinge. VFU-handledare har hon varit nästan hela tiden sedan hon började arbeta som lärare.

– Men det är bara fyra år sedan jag gick handledarutbildningen. Vår skola är en så kallad övningsskola, vilket säkert bidrog till att ledningen ville att alla som handleder studenter skulle ha genomgått utbildning, säger Malin Girke.

Hon berättar att hon brukar ta emot en student åt gången.

– Det är tillräckligt. Det är ofta väldigt intensivt när de är här, vi umgås nästan hela tiden. Vi planerar till exempel lektioner tillsammans och när studenten har haft en lektion går vi i efterhand igenom hur det har gått, vad som fungerade bra och vad som fungerade mindre bra. Det tar ganska mycket tid. Jag skulle uppskatta att jag ägnar ungefär 25 timmar per termin åt lärarstudenter.

Går du ned i arbetstid eller har färre ”ordinarie” arbetsuppgifter när du handleder studenter?

– O, nej. Det får jag göra utöver min vanliga tjänst. Det innebär alltså mer arbete.

Får du ekonomisk kompensation?

– Skolan får pengar för studenterna. Men det är inget som jag märker av som lärare. Jag och mina handledarkollegor gör jobbet, men det är inget som syns i våra lönekuvert.

– Vi har heller inte möjlighet att beställa extra material, lärarhandledningar eller liknande för pengarna. Att vara VFU-handledare är i praktiken ett ideellt uppdrag. Det borde det inte vara.

Varför gör du det?

– Jag tycker att det är väldigt roligt att ha studenter och att kunna bidra med min kunskap och mina erfarenheter till blivande kollegor. Studenterna kommer dessutom med mycket tips och nya idéer från utbildningen som jag har nytta av i jobbet. Det är en input som gör att jag utvecklas som lärare.

– Ju längre fram de är i sin utbildning, desto mer självgående är de i allmänhet. Framför allt när de är i slutet av sin utbildning innebär de en stor tillgång i klassrummet. Vi blir två vuxna i stället för en.

2018 användes cirka 470 miljoner kronor till verksamhetsförlagd lärarutbildning, enligt en genomgång som LR har gjort av lärosätenas årsredovisningar för 2018. Sättet att fördela pengar mellan olika utbildningsområden varierar dock mellan lärosätena precis som klassificeringen av lärarutbildningarnas enskilda kurser. Det gör att det är svårt att få fram en exakt summa.

Det skiljer dessutom ganska mycket mellan lärosätena när det gäller hur mycket pengar som de betalar i ersättning till skolhuvudmännen. Även antalet och längden på VFU-perioderna under en lärarutbildning skiftar mellan olika lärosäten och utbildningar.

Det finns i dag inga särskilda anslag från regering och riksdag direkt till skolhuvudmännen för att ersätta dem för att de har tar emot VFU-studenter, utan det sker via olika lokala och regionala avtal mellan läro-sätena och skolhuvudmännen. Det har bland annat lett till att exempelvis en kommuns ersättning för att ta emot studenter kan variera beroende på vilket lärosäte som studenterna är registrerade vid.

Även kvaliteten på den verksamhetsförlagda utbildningen skiljer sig åt.

Häromåret gjorde Skolvärlden en webbundersökning bland lärarstudenter kring deras erfarenhet av VFU. 1 709 personer deltog i undersökningen.

Tre av tio uppgav att handledarna inte hade tid med dem. En dryg femtedel svarade att de hade fått för lite undervisningstid i klassrummet.

Att vara VFU-handledare är en kvalificerad arbetsuppgift som ska vara meriterande i lönehänseende.

LR:s ordförande Åsa Fahlén säger att det är positivt att många lärare vill vara handledare till lärar-studenter.

– VFU:n är kanske den allra viktigaste delen av lärarutbildningen och något som måste prioriteras. Tyvärr sker det i dag alltför sällan. På många håll finns det till exempel inte tydliga rutiner för hur VFU-studenter ska tas emot. Plötsligt dimper det bara ned en person. Eller så kan rektorn ringa till en lärare och säga att i nästa vecka kommer det studenter som du får ta hand om.

– Studenter vittnar om handledare som inte har tid med dem, om att de inte får vara på skolor som har den åldersgrupp av elever som de har tänkt att arbeta med när de är klara med sin utbildning. Den som utbildar sig till gymnasielärare kan få göra sin VFU på högstadiet eller tvärtom. Studenter som utbildar sig till lärare i tre ämnen, får kanske bara ha VFU i ett eller två av dem.

Enligt Åsa Fahlén krävs det en tydligare nationell styrning av den verksamhetsförlagda utbildningen.

– Lärarutbildningen är i grunden statlig. Samtidigt har man lämnat över en del av den till huvudmännen utan att reglera hur den delen ska fungera eller hur övergången ska gå till. Det kan bli lite hur som helst. Vi behöver en tydlig nationell modell.

Många VFU-handledare får i praktiken utföra sitt uppdrag på sin fritid och utan ekonomisk kompensation.

– Det är så klart helt orimligt, men hänger i grunden samman med att kompetens och erfarenhet ofta inte lönar sig när det är dags för lärarnas löneförhandlingar. Att vara VFU-handledare är en kvalificerad arbetsuppgift som ska vara meriterande i lönehänseende. Det krävs också rätt förutsättningar för att uppgiften ska kunna utföras på ett bra sätt. Handledarskapet ska inte ses som ett ”sidouppdrag” som lärarna själva måste hitta tid för. Det bör dessutom ingå i ett framtida professionsprogram, säger Åsa Fahlén.