Rektor Hamid: Strunta i digitaliseringen

Den stora snackisen i Almedalen är inte sambandet mellan bristande utbildning och kriminalitet, utan snarare vädret. Regnet och vindbyarna som får paraplyer att vika sig i protest.

Men i Almedalsbiblioteket debatterar utbildningsminister Anna Ekström (S), Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson, Ann-Marie Begler, tidigare generaldirektör för Skolinspektionen, chefsåklagare Lise Tamm och Jennie Gustafsson, förbundsordförande för Sveriges elevråd (SVEA) och barn- och utbildningschefen Hamid Zafar sambandet mellan bristande skolgång och kriminalitet.

Efteråt ger Hamid Zafar sitt recept på hur den svenska skolan ska vända resultaten.

– Den viktigaste frågan är den jag lyfte i debatten, den bristande likvärdigheten i svensk skola. Du kan ha ditt barn i två olika skolor och ge dem helt olika utbildning, helt olika framtidsmöjligheter. Det är ganska förskräckligt.

Det finns ingen enda insats som ger en likvärdig skola, säger han.

– Jag tror att man behöver en verktygslåda med många olika saker. Skolor som har haft låga resultat under lång tid, dom ska man lägga ner. Jag är drastisk. Om du lägger det i en vågskål, ena sidan är elevernas framtidsutsikter, det andra är prestigeförlusten att lägga ner en skola. För mig väger elevernas resultat avsevärt tyngre än några politikernas förbannade prestige, säger han.

Allt handlar inte om pengar.

– Ge tydligare stöd till rektorer och lärare i dessa områden, till exempel ledarskapsstöd. Skolverkets Samverkan för bästa skola-satsning är bra men den är inte helhjärtad. Skolverket har inte alltid vad skolan behöver. Jag behövde stöd till lärare som brister i sitt ledarskap. Det var för känsligt för att prata om, säger han.

För Hamid Zafar är det ändå eleven som står i centrum.

­– Om eleverna behöver en lärare som har kontroll över sitt klassrum är det avsevärt mycket viktigare än om läraren känner sig utpekad. Men i skolans värld är alla insatser generella.

Ska man jobba med språkutvecklande arbete, då ska alla göra det. Ska man jobba med lågaffektivt bemötande, så ska alla göra det. Inte de lärare som har störst behov. Man behöver jobba mer inriktat, säger han.

Frågan kommer upp i debatten. Hur ska skolan skapa integration i ett segregerat samhälle?

– Skolan kan inte lösa det ensamt. Kan vi fortsätta ha tanken om att alla barn ska ha nära till skolgång? Är det inte viktigare att fokusera på att alla barn borde ha rätt till en bra skola? Utifrån den rådande tillståndet tror jag att det utvecklingen kommer att vara kommer att bli mer bussning, mer nedläggning av skolor, mer arbete med elevsammansättningen i klassrummet. Det kommer vi att prata om i Almedalen om fem år.

Varje skoldiskussion handlar om resurser och nedskärningar. Hur ska man satsa på de här områdena när det inte finns pengar?

– Det är jättesvårt. Men man behöver ställa frågan varför kommunerna måste spara? Är det staten som ska betala statsskulden, då behöver vi ställa krav på staten.

Vilka krav har du på utbildningsministern?

– Fokusera på det mest grundläggande. Hur kan skolan erbjuda det som är good enough? Vad måste eleverna kunna innan de kan gå vidare? Släpp digitaliseringen. Vi släpper grundkraven men satsar på digitalisering. Jag får inte ekvationen att gå ihop.

Vad kan jag göra som lärare?

– Man behöver samarbeta mer med kollegiet, man är mer beroende av varandra än tidigare. Man behöver jobba mer med att identifiera verksamhetens problem. Är det studieron som brister, då ska man jobba med dem. Är det en hård jargong? Då ska man jobba med den. Är det att man inte kan läsa och skriva och räkna, fokusera på det.