Ilskan växer i hela landet

Varje fredag är orange. I alla fall för Anki Jansson, grundare av Förskoleupproret och medlem i Lärarförbundet, och Karin Liljesson, Anita Jarnebo, Elin Molin och Anna Karin Bergstedt, förskollärare i Örebro. En gång i veckan arbetar de klädda i uppropets knallfärgade t-shirt, för att visa att de vill ha en förändring. De mejlar och påminner varandra, och när de glömmer tröjan hemma finns det oftast en kollega som har en över. Det är en ihärdig kamp för förändring som pågår.

– Vi har sagt att vi inte ger oss. Jag har hållit på i fem år och jag kan hålla på i fem år till, säger Anki Jansson.

Nu skriver de plakat hemma hos henne. Facebookgruppen har 32 000 medlemmar och förhoppningen är att så många av dessa som möjligt ska ta sig till Stockholm för att marschera, iförda signaturfärgen.

– Det behöver inte vara en tröja, det kan vara en mössa, en sjal, vad som helst. Bara vi syns, säger hon.

De hoppas locka 10 000 personer att vandra från Sergels torg till Mynttorget för att uppmärksamma barnskötarnas, förskollärarnas, fritidspedagogernas och lärarnas situation. Det är första året som manifestationen sker gemensamt.

— Vi känner att det är bra, även om medlemmar har uttryckt att de är oroliga att förskolepersonalen ska hamna i skymundan, säger hon.

Elin Molin berättar om den första manifestationen, då Anki Jansson höll ett oannonserat anförande under en temadag för förskolan. Det var 2013, i Örebro.

— Det var en så cool och modig grej när ni reste er och pratade. Där gick starten för mig, säger hon.

Förskoleupproret har tre delmål på vägen mot mindre barngrupper och en bättre arbetsmiljö för personalen. Det första målet var att komma till riksdagen. Det andra var att träffa utbildningsministern. Båda dessa är uppfyllda.

Nästa steg är ett rundabordssamtal med alla partier.

– Många vill ha en quick fix. Vi gör mycket, men det tar tid, säger Anki Jansson.

Klicka på bilden för att komma till alla artiklar om upproret bland lärare 2019.