Borde finska modellen ersätta läsa-skriva-räkna-garantin?

Från och med hösten 2028 ska elevernas kunskaper screenas i årskurs 1, 2, 3, 5 och 8. Regeringen har beslutat att screeningtester ska ersätta dagens kartläggningsmaterial och bedömningsstöd för läs- och skrivutveckling.

Finland har en helt annan modell för att försäkra sig om att eleverna har goda förmågor i att läsa och skriva. Här är det inte obligatoriskt för skolorna att genomföra ett förutbestämt test. Eleverna testas utan krav från någon skolmyndighet.

– Det sitter i ryggmärgen hos våra lärare och i vår kultur. Vi har en lång tradition av att screena alla elever, speciellt i de lägre årskurserna. Det är en prioriterad uppgift för speciallärarna att kunna undersöka ettornas läs- och skrivfärdigheter för att veta vilka som riskerar att hamna efter, säger Ann-Katrine Risberg, universitetslärare och doktorand i specialpedagogik vid Åbo Akademi. 

”God tradition”

Det står i finska läroplanen att eleverna har rätt till stöd som ska ges så tidigt som möjligt.

– Men det står inte att färdigheterna i läsning och skrivning ska kartläggas. Det gör vi som sagt ändå av en god tradition.

Finns inte risken att missa elevers skriv- och läsförmåga när det inte finns reglerat att testa varken i läroplanen eller i krav från myndigheterna?

– Det är ingen påtaglig risk men det kanske kan ske i några fall. Vi har ett system som fungerar. Kanske är det därför som tester inte behöver stipuleras från myndigheter. Både i våra svenska och finska skolor görs regelbundna screeningar. De flesta skolor gör det systematiskt de första tre åren. Det hänger ihop med att vi är noga med att ge tidigt stöd för elever som behöver det.

Uppgiften att screena ges till speciallärarna som är väl rustade i sin utbildning, berättar Ann-Katrine Risberg. I små skolor, som saknar speciallärare, sköts det av ambulerande speciallärare.

– Klasslärarna har så klart även en viktig uppgift på alla skolor att utveckla elevernas läsning och skrivning men undervisningen behöver följas upp med kartläggningsmaterial.  

Hon tycker att det är bra att eleverna framöver ska screenas i Sverige under hela lågstadiet och i årskurs 5 och 8.

– Det låter sunt. Men lika viktigt är att de elever som behöver får rätt stöd efter att man har konstaterat eventuella svaga resultat i screeningen.

”Årskull efter årskull har fått passera”

Inger Fridolfsson är en av flera personer som har kritiserat de nuvarande bedömningsstöden och det nationella provet i årkurs 3. Hon anser att de har för låga gränsvärden och att testerna tar mycket tid för lärarna att utföra och ger för lite i utbyte.

– Årskull efter årskull har fått passera under tio år, säger Inger Fridolfsson, som är speciallärare och redaktör för Dyslexiföreningens tidskrift ”Läs- och skrivsvårigheter & dyslexi”.

Hon anser att den finska modellen skulle kunna vara en lösning även i Sverige.

– Det vore bättre att lärare själva får avgöra vilken sorts tester de väljer att använda, exempelvis något av de normerade testerna som finns på marknaden eller Legilexi som ju redan 70 procent av lärarna använder. Jag tror helt enkelt att det vore smidigare för hela lärarkåren. Det ger större frihet att avgöra när och för vilka elever screening behövs. Men det är så klart viktigt att testerna är vetenskapligt underbyggda.

Inger Fridolfsson menar att det med effektiva verktyg går relativt snabbt att screena eleverna i läsning och skrivning.

– I första klass kan det vara fonologisk test eller hur bra de kan läsa eller skriva. Som speciallärare behövde jag inte testa allt med alla elever.