En knuten näve i luften

Den här artikeln publicerades ursprungligen på tidningengrundskolan.se

Beska besked med hot om neddragningar. Det såg mörkt ut på Fässbergsskolan i Mölndal, men så plötsligt tittade solen fram, skriver Matilda Åhall.

Matilda Åhall är bildlärare i
Fässbergsskolan i Mölndal.

Det har varit några nervösa månader på mitt jobb. Besked om neddragningar i kommunen kom i samma veva som den nya timplanen skulle implementeras. Mer matte, mer idrott, mer undervisningstid, mindre pengar. Hur kommer det att påverka våra tjänster? Och nu när det blir mindre tid till elevens val, får vi behålla vår kulturprofil … Nej, just det, kulturspår, menar jag förstås, eftersom det som kallades för ”kulturprofil” bytte namn till kulturspår efter me too-upproret.

Kulturspåret hade en ganska vinglig start när vi drog i gång för tre år sedan. Samma elever som ville ha ett popband kom på att de inte vågade uppträda. Dramagruppen var en ganska blyg skara och bildeleverna ville inte visa upp sina alster. Vi lärare rafsade oss i håret. I ärlighetens namn var vi själva ganska ovana vid att samarbeta. Men så sakteliga började knoppar brista. Bildgruppen visade upp sin konst i biblioteket.

Vår fantastiska fransklärare blåste liv i drama­gruppen och musikgruppen bjöd in till en exklusiv konsert i musiksalen. Och nu presenterar vi stolt uppsättningen Mordet på Fässberg; en dramakomedi med levande musik och kreativ rekvisita. Affischerna sitter uppe och programmen är fortfarande varma från kopieringsmaskinen.

Precis när vi hade fått luft under vingarna så kom hotet om att allt ska bort. Halvkul stämning alltså. Se scenen framför er: Sjuttiofyra lärare på en ödesmättad apt. Beska besked levereras. Tystnaden kan skäras med kniv.

Det var som om hela skolan i själva verket var en pjäs där händelseförloppet följde den klassiska kurvan. För precis när allt var som mörkast tittade solen fram bakom molnen och rektorn berättade att kulturspåret får vara kvar.

Hade det här varit en amerikansk film så hade dramaturgin krävt att vi rest oss upp, höjt en knuten näve i luften och skrikit YEAH! Nu nöjde vi oss med att ge varandra en liten nick. I morgon är det premiär inför två hundra mellanstadieelever. Efter det bär det upp upp och i väg med ett nyvunnet självförtroende.

Vi har ett kulturspår. YEAH!