Så arbetar fritidslärarna mot hedersnormer

Vi besöker Lina Jegenstam Ott under ett arbetspass om värdegrund med barn i årskurs två. Barnen tittar förväntansfullt på högen med inplastade A4-stora bilder som hon placerar ut på mattan framför sig.

– I dag ska vi prata om familjer, om hur familjer kan se ut, säger hon.

På bilderna finns gamla och unga, vita och mörkhyade, personer med oklart kön och personer i rullstol. Barnen ska nu kombinera bilderna. De flesta väljer att skapa kärnfamiljer, men några lägger till en farbror eller en mormor.

– Det finns inga rätt eller fel, det är ni som bestämmer, säger Lina Jegenstam Ott medan barnen byter bilder med varandra och testar nya konstellationer.

Sedan presenterar hon en ny hög med bilder, denna gång med färdiga familjer. Barnen har inga problem med att identifiera ensamstående mammor eller familjer med tre generationer. Men två vuxna män med barn?

– De är bröder, säger ett barn. Nej, kusiner, säger ett annat.

När ingen finner lösningen vänder sig Lina Jegenstam Ott till lärarkollegan Niklas Sundberg Karlsson som berättar att ”det är en pappa och en pappa”. Barnen tittar en kort stund oförstående på honom, innan Lina går vidare.

Jag vill bo i Kurdistan med min kusin. Och jag vill inte gifta mig, jag vill bli forskare.

Nu lägger hon ut bilder på olika sysslor i hemmet där man inte kan avgöra vem som utför dem, endast armarna syns. Barnen får gissa. Vem lagar mat? ”Mamma”. Vem städar? ”Mamma”. Vem handlar? ”Mamma”. Och vem tvättar?

– Det är mamma. För att pappa och barn ska må bra, säger en elev.

Papporna blir inte helt utan uppgifter, några av barnen låter dem köra bil, laga kläder och byta blöjor.

Får rita sina framtida familjer

Sedan presenterar Lina Jegenstam Ott den sista uppgiften:

– Nu ska ni få rita era egna familjer som ni tror att de kommer att se ut när ni är stora. Där har ni hudfärgspennor också, säger hon och pekar på ett av borden.

97 procent av de cirka 300 eleverna på skolan har utländsk bakgrund, många hudfärger är alltså representerade.

Lara, som har rötter i Irak, ritar bara sig själv och en flicka intill:

– Jag vill bo i Kurdistan med min kusin. Och jag vill inte gifta mig, jag vill bli forskare. Som forskare hinner man inte vara hemma med barn.

Efter lektionen berättar Lina Jegenstam Ott att bilderna och samtalen sätter igång många tankar hos barnen. Hur går hon vidare med den totala oförståelsen inför det homosexuella paret?

– Man ska inte gå för snabbt fram, vi har mycket tid på oss att prata om saker som barnen kan ha svårt att förstå vid en första anblick. Varje vecka har vi ett nytt arbetspass om värdegrunden.

Brinner för värdegrundsfrågor

Värdegrundsfrågor har intresserat Lina Jegenstam Ott ända sedan hon studerade till lärare i fritidshem. Vad skulle hon säga är huvudpoängen med de övningar vi just bevittnat?

– Jag vill att de ska få med sig att alla är olika och att olika är fint. De ska förstå att man får tycka som man vill och att man får välja sina kompisar.

Hon vill helt enkelt rusta dem för framtiden.

– De ska veta att de har okränkbara rättigheter, att de själva får välja sin väg i livet.

Om något barn skulle säga att hon eller han inte själva får välja vem de ska gifta sig med, om de säger att det är familjens sak att avgöra. Vad gör du då?

– Om det skulle framkomma att någon av eleverna lever med hedersnormer så skulle vi hantera det. Övningarna bidrar till att vi tillsammans med eleverna utmanar normer och värderingar. Vi hoppas såklart att det ska fungera förebyggande mot all typ av våld.

Rent statistiskt finns utan tvekan barn på skolan vars familjer präglas av hedersnormer. Studier har visat att cirka var sjätte elev i högstadiet i våra tre största städer är utsatt.

Vi har varit för dåliga på att identifiera dessa barn.

Biträdande rektor Ulrika Eveland är övertygad om att sådana barn finns på skolan.

Och hon medger självkritiskt:

– Vi har varit för dåliga på att identifiera dessa barn. Men vi är på väg att bli bättre.

Lina Jegenstam Otts övningar på fritidshemmet är en av metoderna som man nu använder. Just fritidshemmet har en nyckel-roll i det här arbetet, menar rektorn. Och det handlar inte bara om den undervisning man bedriver om värdegrunden.

– Lärare i fritidshem har ju en lite friare roll än andra lärare, är inte bundna av timplaner. Det ger dem mer utrymme att prata med barnen och fånga upp tecken som kan tyda på att allt inte står rätt till.

Att upptäcka om en familj präglas av hedersnormer är svårt så länge barnen är små, det är först i puberteten som de allvarliga begränsningarna börjar. Det är då familjen kan börja styra döttrars val av kläder, umgänge och aktiviteter.

– När barnen går i lågstadiet är det ju ett naturligt föräldraansvar att bestämma över dem. Men när övergår detta bestämmande i ett kontrollerande beteende? Det är oerhört svårt att avgöra.

Hon understryker vikten av att inte dra förhastade slutsatser:

– Om en flicka inte får leka med en viss pojke kan det ha en mängd orsaker. Det behöver inte handla om hedersnormer.

Fortbildning i hedersrelaterat förtryck behövs

På skolan har personalen diskuterat hur man ska bemöta ett barn som till exempel berättar att det är familjen som avgör giftermål och utbildningsväg.

– Det är viktigt att inte skuldbelägga barnets familj, man ska inte understryka hur fel det är. För då ökar risken att barnet sluter sig. Man ska vara nyfiken och vilja höra mer. Och samtidigt betona det positiva i att barn i Sverige själva får bestämma sådana saker.

Ett ytterligare sätt att upptäcka om barnet riskerar att blir utsatt för hedersförtryck är att prata mycket om barnens familjer och vad de gör där hemma.

– Då kan man kanske få reda på om en storasyster måste komma hem direkt efter skolan. Eller om en storebror har i uppgift att kontrollera sina systrar.

Personalen har redan jobbat mycket med förändringarna i läroplanen och den tydligare skrivningen om hedersrelaterat våld och förtryck, berättar Ulrika Eveland.

– Men frågan är komplex, därför behöver personalen ännu mer fortbildning.

LÄS OCKSÅ

Skolor går samman mot hedersförtryck

Eriksson: Se på eleverna med snälla ögon