Här har idrottslärarna friluftsdag två gånger i veckan

I trapphuset på Fryshusets grundskola i södra Stockholm sitter klass 7B i klungor runt en trappavsats där idrottsläraren Ulrika Westman håller upprop.

Det prasslas med godis- och bullpåsar och många har blickarna klistrade vid sina mobiltelefoner.

– Lägg ner mobilerna nu. Jag kommer att samla in dem i skogen när vi ska göra ett quiz om allemansrätten, säger Ulrika Westman och möts av en våg av suckar.

Vid hennes fötter ligger en hög med hopsnörda presenningar och tältväskor. Bakom henne, i skolans materialförråd, finns det stormkök, liggunderlag, sovsäckar och skridskor. Det enda eleverna behöver ta med till friluftsdagarna är ryggsäck, mellanmål och sittunderlag. Resten står skolan för.

”Sällan som vi inte genomför en utflykt”

En uppmaning om att de ska ta på sig flera lager kläder för att hålla värmen och ha ordentliga skor har också skickats ut men har hörsammats av få. När högstadieungdomarna strömmar ut genom skolans portar går flera av dem utan jackor, i trasiga gympaskor och i tunna strumpbyxor.

Just i dag skiner vårsolen genom ett lätt dis men friluftslektionerna hålls ute i alla väder – året runt.

– Vi simmar inne men annars är vi bara ute. Vi ställde in ett isvaksbad en gång efter stormvarningar men det är sällan som vi inte genomför en utflykt, säger Ulrika Westman.

Tillsammans med de andra idrottslärarna håller hon i två friluftsdagar per vecka. Det innebär att alla elever har två eller tre friluftslivstillfällen varje termin. Då är de ute i naturen i fyra timmar med sin klass.

– Det är idrottstid som vi har klumpat ihop till längre pass på torsdagar och fredagar. Vi gör en årsplanering i augusti så att de andra lärarna i god tid vet vilka lektioner som utgår, säger Ulrika Westman.

Samarbete med klass- och ämneslärare

Klasslärare och ämneslärare är alltid medbjudna och de som förlorar lektionstid kan skicka med uppgifter. Elever har till exempel plockat växter och pausat vid historiska byggnader som en del av NO- och SO-undervisningen.

Något större missnöje från sina lärarkollegor har Ulrika Westman inte märkt av.

– Utslaget på ett år är det några få undervisningsminuter i veckan som de andra lärarna tappar. Det har inte varit några problem att få den tiden, utan alla vill att det här ska fungera, säger hon.

Vilket slags friluftsliv som eleverna får träna på varierar. I årskurs 9 gör alla en skidresa till Dalarna och i årskurs 8 står kanotpaddling på schemat. Men oftast blir det utflykter nära skolan.

Den här dagen ska 7B gå till en skogsdunge några hundra meter från Fryshuset – en skola som ligger i en tätbebyggd stadsdel, granne med hårt trafikerade vägar och gamla industrier.

Under promenaden uppmanar Ulrika Westman eleverna att öva på de knopar som de lärde sig under förra lektionen.

– Hur många känner sig säkra på dubbelt halvslag? frågar hon och busvisslar sedan för att mana på några eftersläntrare.

”Ska känna att de klarar sig i naturen”

Efter en stund viker klassen av från den asfalterade gångvägen in bland träden mellan flerbostadshusen. Här ska eleverna resa tält och bygga vindskydd.

Gruppvis sprider de ut sig för att leta lämpliga lägerplatser. Till sin hjälp har de ett laminerat A4-papper med vägledande frågor: Är underlaget platt? Är det torrt? Finns det vatten i närheten? Var lyser solen?

En grupp hittar snabbt en plan yta mellan några tallar där de börjar packa upp utrustningen tillsammans. När de slagit ned sista pinnen i marken gör de high five och kryper in genom tältöppningen.

Ulrika Westman kommer förbi, berömmer deras arbete och påminner dem om att sätta upp daggskyddet också. Sedan slår hon sig ned på marken och ber eleverna motivera varför de har slagit läger just här.

Ett av målen med friluftsdagarna är att eleverna ska känna att de klarar sig i naturen och att visa att det är lätt att ta sig ut, berättar Ulrika Westman.

– Vi vill ge dem verktyg som gör att de känner sig bekväma med att vara ute och visa på möjligheterna. Det behöver inte vara i vildmarken, utan bara utomhus.

Att barnen överlag rör sig allt mindre och är ovana att vistas i naturen märks på deras motorik, menar hon.

– Det är en stor skillnad jämfört med för 20 år sedan. Går vi av stigen och nedför en brantare slänt är det flera som tjoar ”vi kommer slå oss”. Det är betydligt fler som har svårt att gå i obanad terräng i dag.

Ger alla tillgång till friluftslivet

Enligt undersökningar från SCB finns det stora skillnader i ­friluftsutövandet mellan olika grupper. Invånare i storstäder och personer födda utanför Europa rör sig till exempel mindre i skog och mark än de som bor i glesbygd.

Ulrika Westman upplever att elevernas förkunskaper varierar kraftigt. Men en del av de skillnaderna kan friluftslivslektionerna jämna ut.

– Alla elever här får åka med till en fjällort. Alla får gå i skogen, tända en eld och åka skridskor. Att alla ges tillgång till friluftslivet skapar en gemensam grund. Eleverna lär också av varandra på ett naturligt sätt när vi är ute, säger Ulrika Westman.

Enligt grundskolans kursplaner ska friluftsliv vara ett centralt innehåll i idrottsämnet. Men sedan de obligatoriska friluftsdagarna togs bort ur läroplanen 1994 så har de dagarna blivit allt färre, enligt Friluftsfrämjandet.

”Det ska vara seriöst men också härligt”

I en enkätundersökning som organisationen gjort svarar fyra av tio lärare i idrott och NO i grundskolan att de inte har någon eller endast en friluftsdag per år.

Det är inte okej, menar Ulrika Westman, som tillägger att det inte är något som de enskilda lärarna kan klandras för.

– Det är huvudmannens ansvar att se till att kursplanen kan följas. Idrottslärarna måste få tid och förutsättningar att genomföra friluftsliv.

Runt omkring henne har eleverna i 7B rest sina vindskydd. Fikapåsarna har plockats fram igen. En kille sträcker ut sig i solen på en presenning. Fåglarna sjunger i kapp och ryktet går att en klasskompis ska åka skejtboard nedför berget.

För de elever som aldrig är i skogen annars är en sån här eftermiddag i närområdet ett viktigt första steg ut i naturen, menar Ulrika Westman.

– Friluftsliv kan vara att ta en gratis promenad tillsammans till en trevlig plats och med rätt packning. Det ska vara seriöst men också härligt. Det är okej att spela musik på en liten högtalare om eleverna vill det. I början vill vi bara få ut dem.

LÄS ÄVEN:

Friluftsliv på utbildningen krockar med verkligheten

Idrottsläraren: Tack, vi tog oss nästan hela vägen till månen

Därför kontrollerar hon alla sexåringarnas grovmotorik

Elevkaptener svetsar ihop klassen

Kravet: Grundmotorik måste ta plats i lärarutbildningen

Prisad lärare förändrar synen på idrottsämnet