Här är det musiken som höjer skolans status

Somliga dagar är Fredrik Åkerblom ute och turnerar, spelar Peter LeMarc-låtar. Andra dagar står han här vid ett mixerbord på ett litet podium i ett klassrum på Nordhemsskolan, på toppen av den San Francisco-artade Nordhemsgatanbacken, i centrala Göteborg.

På scenen framför honom står nu sex elever. Om bara ett par veckor är det dags för Nordhemsfestivalen, avslutningsdagens musikfest. Någon ropar till Vidar: ”Ska inte du spela bas?” Han tar snabbt av sig sin jacka och hoppar upp på scenen. Nils är redan där, tar ut ”Smells like teen spirit”-riffet i introt, om och om igen, ser koncentrerad ut, medan resten av klassen sorlar på.

”Ett-två-tre-fyr.”

”Det är lättare att få med dem på tåget”

Det är en av Nordhemsskolans musikklasser,7G, som har lektion. Fredrik Åkerblom har jobbat sju år på skolan efter att ha arbetat på Hjällboskolan i östra Göteborg innan, i tolv år. Han trivdes jättebra där, men konstaterar att skolorna skiljer sig åt. Hjällboskolan är, som han uttrycker det, en mångkulturell skola med en övervägande del elever med utländsk bakgrund.

– De hade i regel inte någon musik med sig hemifrån, i alla fall inte pop eller rock. Det var ingen som hade en gitarr hemma, eller ett piano. Få elever hade sjungit innan. Så där var det verkligen att börja från scratch, att försöka få dem att förstå att det är kul när man kan spela litegrann. Det var mycket mer kamp för att väcka elevernas intresse där.

Men vi startade musikklasser på Hjällboskolan också, estetklasser kallade vi det där. I mycket mindre skala. Vi fick riktigt bra snurr på det i ett gäng år, konstaterar Fredrik Åkerblom och fortsätter:

– I musikklasserna här på Nordhemsskolan kommer mycket gratis. Men också i de andra klasserna så finns det ett gäng, i varje klass, som har föräldrar som spelar eller som spelar lite själva, kanske går i kulturskolan. Man lyssnar mycket på musik. Det är lättare att få med dem på tåget.

Tradition möter musikens kraft

Han menar att det går att arbeta på en lite högre nivå på Nordhemsskolan, för att eleverna helt enkelt ligger längre fram i sin utveckling redan från början.

– Att vi kan spela så här ­avancerat är jättekul och vi kan till exempel sjunga ganska svåra kör­arrangemang. Vi hade konsert i Konserthuset i måndags med alla musikklasserna. De är så duktiga, säger Fredrik Åkerblom.

Vårdnadshavarna till eleverna på Nordhemsskolan är ytterst engagerade. Föräldraföreningen är stark och viktig, alla föräldrar är medlemmar. Fredrik Åkerblom menar att det som gör att barn söker till musikklasserna, handlar mycket om tradition, att man har kompisar eller syskon som har gått här, och som har trivts.

– Musiken är tilldelad mycket resurser här. Vi är åtta musiklärarkollegor, vi har många bra salar och instrument och två scener. Men det handlar också om musikens inre kraft, tror jag, säger Fredrik Åkerblom.

Bättre närvaro i musikklasserna

Eleverna lär sig att samarbeta och att hjälpa varandra, att vara en kugge i ett större maskineri. Han berättar med stor inlevelse om hur eleverna växer efter sina första ensemblekonserter och att gemenskapen är en viktig del av det.

– Det finns en grundtrygghet i att vi lärare, eleverna och föräldrarna är med i samma projekt och att alla tror på det. Musikprofilen omfattar hela högstadiet och just nu ända ner i fyran och även de vanliga klasserna har mer musik än man brukar ha. Det präglar hela skolan.

I lärarrummet pratar vi om högpresterande elever. Till musik­klasserna är det antagningsprov inför sjunde klass. Det urvalet bygger inte på betyg utan på musikintresse och allmän musikkännedom.

– En kritik handlar om att ska man verkligen göra ett urval i den åldern? Blir inte det att man dränerar övriga årskurs sju på högpresterande elever som samlas i tre klasser? Jag kan köpa den synpunkten till viss del. Men det är också så att av att gå i musikklass så får de allra flesta en mer positiv skolgång, de har bättre närvaro. De andra ämnena åker med av bara farten, menar Fredrik Åkerblom.

Han har landat i att det måste vara okej att göra ett urval. Det är fort­farande en grundskola, eleverna ska ha med sig alla ämnen, och skolans intention är inte att fostra blivande supermusiker.

– Men eleverna har det här specia­lintresset som gör att skolgången blir lite enklare. När det kommer till övningsdisciplin har vissa det med sig sedan tidigare, andra inte. I princip tycker jag att det brister där, om jag tänker på alla mina elever. Det är förhållandevis få barn nu som har erfarenhet av att sitta hemma och traggla, men jag tror att musiken kan öppna den dörren och vi pratar mycket om det, om att öva metodiskt, inte för fort.

Låg andel elever med utländsk bakgrund

Fredrik Åkerblom understryker att många elever har det jobbigt, även här i musikklasserna på Nordhemsskolan, med vissa eller många ämnen, med sjukdomar eller psykisk ohälsa. När det gäller de egna kraven och förväntningarna tycker han inte att det skiljer sig åt mellan musikklasserna och de övriga klasserna. Han menar inte heller att elevernas krav på sig själva är orimliga. De flesta har ett sunt förhållande till sina egna prestationer.

– Det vi har en mindre andel av i musikklasserna, det är elever med utländsk bakgrund. Det tror jag beror på att de föräldrarna inte är inne på det här spåret. Eleverna har inte med sig musikintresset hemifrån och söker inte. Jag hoppas att det ska ändras på sikt.

I klassrummet dundrar Nirvana-låten, den som var en sådan hit 1991, ut från scenen och fyller varje millimeter av rummet. Sally och Roz, de två sångerskorna, vrålar ut en presentation av musikerna/kompisarna mot slutet, när de matar på skapas en massiv vägg av ljud. På en av stolarna några rader bak, med perfekt överblick, sitter Elgin och lufttrummar, nästan som i trans.

LÄS ÄVEN:

Debatt: Musikämnet kan trängas undan när läroplanen görs om

Debatt: Musiklärare tvingas ständigt till nya misslyckanden

Läraren: Musiklinjen var min port till framtiden

Därför sjunger han med eleverna – i alla ämnen