Eva Söderberg: Vi kan bidra med så mycket kunskap – men ingen lyssnar
Krönika Hur kan man bygga en skola på antagandet att kunskap bara mäts i ord och siffror? Lita på professionen i varje ämne, inte bara de teoretiskt tunga, skriver Eva Söderberg.
I stort sett varje läsårsstart ägnar vi lärare, oavsett ämne, mycket tid åt att informeras om, och formulera hur vi ska arbeta med stadens prioriterade mål. Dessa mål utgår från regeringens prioriteringar och handlar alltid om att eleverna ska bli bättre på att läsa och räkna – helst både och. Det har blivit en katten-på-råttan-lek där måluppfyllelsen ska öka till varje pris, och ingen tycks längre lyssna på lärarna.
Vi som undervisar i slöjd, musik och bild förväntas varje år delta som hjälpämnen, sitta på möten om läsförståelse och språkstöd, medan planering och förberedelser i våra egna ämnen får stå tillbaka. År efter år läggs våra ämnen åt sidan till förmån för ännu ett läs- eller mattelyft. Inte en enda gång – jag upprepar: inte en enda gång – har slöjd, musik eller bild stått i fokus för stadens prioriterade mål.
Vi sitter inte och rulllar tummarna
Vi som undervisar i bild, musik och slöjd är inte en grupp lärare som sitter i våra salar och rullar tummarna i väntan på elever. Vi behöver tiden innan eleverna dyker upp för att skapa goda förutsättningar för lärande – vi arbetar i verkstadsliknande miljöer där underhåll av inventarier ligger på oss. Vi behöver tid för att planera, klippa till och såga upp, reparera det som är trasigt, slipa det som blivit slött, sortera spik, skruv och nålar, inventera och beställa material samt skapa läromedel där inget finns.
Vi har oftast alla skolans elever, det blir mängder av möten för överlämningar, klass- och grupplistor att kontrollera samt otaliga digitala ”klassrum” att lägga upp på gemensamma ytor.
Detta behöver göras i god tid innan eleverna kommer för att de ska ges möjlighet att utveckla förmågor som skolan i övrigt sällan har i fokus: uthållighet, problemlösning, tålamod, finmotorik och känslan för material och form.
Låt oss bidra med vår kunskap
När skoldebatten numera vrålar om försämrade resultat i svenska och matematik vill jag vråla tillbaka: eleverna klarar ta mig tusan inte heller de enklaste praktiska färdigheter! Utöver vårt praktiska ämnesinnehåll är tålamod, uthållighet och förmågan att pröva igen ständigt närvarande i vår undervisning. Utan dessa förmågor blir det svårt att lyckas, oavsett om man räknar, läser eller arbetar med händerna och det är där fokus behöver ligga för att nå ökad måluppfyllelse. Kanske ska man vända på steken nästa läsår och låta oss bidra med kunskap om hur våra ämnen praktiskt arbetar med dessa förmågor?
Kunskap mäts inte bara i ord och siffror
Det känns som om vi kommer allt längre från begreppet bildning i dess sanna mening. Hur kan man bygga en skola på antagandet att kunskap bara mäts i ord och siffror? Om vi på allvar menar att skolan ska ge alla elever en god bildning, måste alla ämnen ges möjlighet att bidra med sin del. Lita på professionen i varje ämne, inte bara de teoretiskt tunga.
För så länge vi fortsätter låtsas som om bara bok-och-tänk-ämnen räknas får vi en obalanserad skola – och elever som inte står stadigt i verkligheten.
Eva Söderberg är slöjdlärare på högstadiet på Glöstorpsskolan i Göteborg.
LÄS ÄVEN
Söderberg: Absurt att vi alltid förväntas ha svar på frågan: ”hur ligger jag till?”
Söderberg: Handarbete är en nödvändighet för att hjärnan ska må bra
Frågorna som fördjupar arbetet med loggboken i slöjden
Söderberg: Den garanterade undervisningstiden är ett luftslott