Söderberg: Vi är inte klara bara för att betygen är satta
Krönika Vi är många slöjdlärare som, särskilt de senaste åren, ondgjort oss över bristande kunskaper och för få lektionspass. Därför blir det motsägelsefullt om vi samtidigt trampar vatten för att fylla upp tiden för de elever som blivit klara, skriver slöjdläraren Eva Söderberg.
En slöjdtermin rinner ofta förbi i en hast. Det finns så mycket att lära – särskilt med tanke på att många elever, till och med på högstadiet, inte vet hur man gör en överhandsknop. Inte ens när jag kallar den för "en helt vanlig knut".
I lärargrupper frågas det ofta efter tips på ”något som går snabbt” att göra i slutet av terminen – uppgifter som bara ska fylla ut tiden men måste det vi arbetar med i slöjdsalen alltid bli klart?
Vi är många slöjdlärare som, särskilt de senaste åren, ondgjort oss över bristande kunskaper och för få lektionspass. Därför blir det motsägelsefullt om vi samtidigt trampar vatten för att fylla upp tiden för de elever som blivit klara när det är någon lektion kvar, eller släpper iväg elever för att vi inte lyckas sysselsätta dem när deras projekt är klart.
”Ser bara på film i alla ämnen”
Det är som att betygsättningen styr arbetet i skolan snarare än kunskapsinhämtandet. Vid den här tiden i skolan hörs ofta att man är klar, oavsett ämne samtidigt som eleverna menar att det är tråkigt i skolan just nu: ”Vi ser bara på film i alla ämnen.” Men kan det verkligen vara så att det bara är i slöjden som kunskaperna brister? Bara för att betygen är satta betyder det väl inte att undervisningen är slut?
Jag tänker att det i alla ämnen borde finnas viktiga moment att träna, även när betygen är satta. Högläsning, tyst läsning, stavning, välskrivning med blyerts och sudd – sånt jag ser brister i när eleverna kommer till slöjden och ska skriva för hand. Många har dessutom svårt att läsa handskriven text på tavlan (och jag skriver fullt läsligt – jag har i tidigare yrkesliv varit texterska i många år). Man kunde kanske låta elever öva sig att rita geometriska figurer på ett vitt papper utan rutor och det vore inte heller fel om någon elev fick möjlighet att öva på att läsa av en analog klocka. Jag har flera högstadieelever som ännu inte bemästrar det.
Låt eleverna öva på nästa läsårs projekt
Sedan flera år gör jag alltid på följande sätt med elever som blir klara snabbt; sjuorna får börja öva på nästa läsårs projekt. Jag har märkt att det har god effekt att några börjar öva stickningens grunder året innan vi kör det i helgrupp. Åttorna får börja planera sitt mer fria projekt i nian samt öva tekniker kopplade till det. På så vis blir det tydligt att det finns mer att lära – att det är kunskapen, inte betyget, som avgör när vi är färdiga.
Jag funderar på att utöka detta genom att göra i ordning en låda med mindre övningar till de sista skälvande lektionerna. Praktiska färdigheter som ofta behöver repeteras: sy i en knapp, fläta olika sorters flätor, knyta knutar, trä en nål, sy osynligt för hand, laga ett hål i ett stickat tyg. En sån låda kompletterar jag gärna med övningsmoment från min trä- och metallslöjdskollega – jag gissar att eleverna blir olika snabbt klara med ett projekt även där och eftersom slöjd är ett ämne kan vi säkert båda undervisa i de allra enklaste momenten, oavsett material.
För visst är det så: vi är inte klara bara för att betygen är satta. Det finns alltid mer att lära.
Eva Söderberg är slöjdlärare på högstadiet på Glöstorpsskolan i Göteborg.
LÄS ÄVEN
Söderberg: Många elever saknar en rimlig chans att bli bra på slöjd
Söderberg: Sorgligt när även nybyggda slöjdsalar är undermåliga
Söderberg: Insikten fick mig att lägga om min slöjdundervisning
Söderberg: Att pumpa ut en dator till varje elev är ingen bra idé
