Maria Wiman: Hur många strängar kan en lyra ha?
Krönika ”Man förstår ganska snart att det här är ännu en politisk snilleblixt som trillar ner i pannloben på oss i klassrummen, utan mer tid i schemat och utan mer resurser”, skriver Maria Wiman.
Var det första dagen på jobbet idag? Lider du av post-julledighets-syndrom? Misströsta icke kollega! Det nya året bjuder ju på nya utmaningar! Har du inte hört de goda nyheterna? Nu ska psykisk hälsa införas på schemat (eller åtminstone i nya kursplanerna för biologi och idrott).
Kanske fastnar jublet trots allt någonstans i strupen? Vid första anblick verkar det ju i och för sig ganska fantastiskt. Det går väl inte att opponera sig mot att våra barn får lära sig att sätta ord på det där bullriga inuti, att de får prata om känslor och lära känna sig själva.
Ännu en politisk snilleblixt
Men sedan sätter konsekvenstänket igång. Man funderar på Skolverkets klämmiga moduler med instruerande filmer och djupa träsk av diskussionsfrågor. Man ser framför sig alla timslånga utbildningar där lärare e.g.e.n.t.l.i.g.e.n borde bedöma elevtexter, planera lektioner, kontakta vårdnadshavare eller författa rapporter om oroväckande skolfrånvaro.
Man ser i sitt inre hur Skolinspektionen gör nedslag på skolor där lärare brister i undervisningen om psykisk hälsa. Man kan nästan se rubrikerna och rapporterna framför sig. ”Undermålig utbildning”, ”Implementeringen faller platt”. ”Kölhalning och spöstraff”.
Man förstår ganska snart att det här är ännu en politisk snilleblixt som trillar ner i pannloben på oss i klassrummen, utan mer tid i schemat och utan mer resurser. Kors i allsin dagar.
Förslagen har haglat
Jag börjar bli luttrad. Jag har sett allehanda innovativa idéer på vad vår arbetsdag borde innehålla. Under åren har de välvilliga förslagen haglat! Lär elever att cykla! In med mindfulness på schemat! Skolan måste ta ansvar för hundvett! Det pirrar vid tanken på vad som ska bli mitt ansvar härnäst! Lär eleverna sätta sina egna diagnoser! Skoknytningslära! Konflikthantering för släktmiddagskunskap!
2022 infördes ”Sex, samtycke och relationer” i läroplanen. Det gick ju sisådär. Enligt Skolinspektionens granskning misslyckas 23 av 30 av de undersökta grundskolorna. Hör och häpna! Det är som att lärare liksom har fullt upp redan, som att stoffträngseln redan är grandios och att det inte räcker med att skriva vackra ord i ett styrdokument för att dessa magiskt ska bli till blomstrande succé.
Det hade gjort skillnad
Jag kan tänka ibland att om man på riktigt är bekymrad över elevers psykiska välmående finns det ganska remarkabla saker man faktiskt kan göra. Man kan storsatsa på elevhälsoteam till exempel. Man kan ha skolor fulla av speciallärare, skolbibliotekarier, socialpedagoger och ”kringpersonal”. Man kan fånga upp snirkliga ungar innan de tappar bort sig. Det hade gjort skillnad på riktigt.
Det är ändå spännande hur många strängar en lyra kan ha! Jag menar, här utbildade vi oss till lärare i all vår enfald. Föga kunde vi ana att vi skulle bli läromedelsutvecklare, lokalvårdare, snickare, it-experter, jourhavande medmänniskor, statsepidemiologer, diplomater och – numera även psykologer!
Otroligt! Vilken imponerande utveckling!
LÄS MER:
Lärarna schemaläggs att städa skolan: ”Förbannade”