Arbetet bakom journalistpriset – ”Lärarna offer för systemfel”

Hur värderar du utmärkelsen?

– Det är hedrande att få priset. Fackförbundspressen satsar ju verkligen på genomarbetad journalistik, så det var många bra och angelägna texter som juryn fick läsa. Jag var mer än nöjd redan när reportaget om 15-åringen i Eslöv fick en nominering.

Kan du berätta om artikeln?

– Vi på Skolvärlden hade – precis som så många andra redaktioner – bevakat skolattacken i Eslöv. Det var en väldigt spektakulär nyhetshändelse, men det var svårt att få grepp om motivet. Så jag började läsa förundersökningen av ren nyfikenhet och redan efter ett par hundra sidor kände jag att det kanske kunde finnas något liknade ett systemfel för samhället här.

Retoriska frågan hängde sig kvar

Så då var det bara att skriva?

– Nej, jag hade en tålmodig chef som gav mig förtroende att jobba vidare med de resterande 1100 sidorna när jag ville lägga tid på något jag inte riktigt kunde sätta ord på. Allt jag kunde lova var att jag trodde att det skulle finnas svar på frågorna vi ställde oss i förundersökningsmaterialet.

Hur gick du till väga?

– Jag gjorde en tidslinje och varje gång jag hittade något i förhören som var relevant för skolan och lärarna och 15-åringen som elev lade jag in det i tidsordning. Då klarnade bilden av vad skolledningen och lärarna fått hantera under flera år – och vi fick ett händelseförlopp över hur ofta saker hamnat mellan de så kallade stolarna när det behövdes hjälp från polisen eller socialtjänsten. Men känslan som dröjde sig kvar var en retorisk fråga; ”Hur många gånger måste lärare slå larm innan något görs?”

Hade skolattacken kunnat avstyras?

– Det fanns i alla fall flera tillfällen då 15-åringen kunde ha fångats upp. Olika läsare har olika åsikter om när, men det är väldigt sorgligt att det här fick hända. Jag har sett att många tidningar använt artikeln som bakgrund och att texten omnämns som förslag på fördjupande läsning i en rapport om ensamagerande våldsverkare.

Kamraten genomförde nästa attack

Vad har dröjt sig kvar hos dig som reporter?

– Jag tänker åtminstone en gång i veckan på olika detaljer i förundersökningen. Det är de oöppnade breven från socialtjänsten som pojken använt som anteckningsblad i sitt rum. Det är hans 16-årige kamrat som gärningsmannen själv pekar ut som delaktig i planerna i förhör, men sedan tar tillbaka de uppgifterna.

– Det är svårt att ta in att polis och åklagare inte gick vidare med 16-åringen åtminstone när det gällde bevisad hets mot folkgrupp i olika nätforum – och det känns ödesmättat att den kamraten senare genomförde skolattacken i Kristianstad i januari i år.

Artikeln används som bakgrund

Kan din text leda till att något blir bättre?

– Jag har sett att många tidningar använt artikeln som bakgrund i ledartexter med förslag på åtgärder och att den omnämns som förslag på fördjupande läsning i en rapport om ensamverkande gärningsmän. På så sätt kanske den kan bli en liten del i att underlätta för någon annan att göra arbetsmiljön tryggare för elever och lärare.

Någon personlig reflektion avslutningsvis?

– Lärarna och skolan har blivit offer för ett systemfel. Tar vi Eslöv som exempel tycks det inte ha hänt någonting med de poliser som tog ett aktivt beslut att inte göra en husrannsakan i 15-åringens bostad när de fick ett larm några veckor innan skolattacken. Socialtjänsten verkar också gå helt fri och kan dessutom hänvisa till sekretess när det gäller vilka åtgärder de vidtog efter lärarnas larm.

Diffust vilken hjälp lärare kan få

– Men den dag en lärare missbedömer ett hot från en elev och inte gör en orosanmälan, så tror jag åklagaren kommer väcka åtal mot läraren. Det är så tydligt reglerat vilka skyldigheter en lärare har att slå larm, men det tycks vara mer diffust när det gäller vad lärarna kan förvänta sig för hjälp av andra instanser i samhället efter en orosanmälan. Men jag hoppas att jag har fel.