Poesin öppnar språket

Många ord för samma sak. Dikterna är i centrum i Sara Perssons mång­språkiga klassrum.
Foto: Satu Knape

”Den här dikten har jag läst två gånger. Jag är expert på den. Jag tycker att det är dåligt att du skriver jag svävar två gånger.” (Pojke, åk 2)

”Jag tycker om dikten för att jag fick känslan av den här dikten min hela kropp fick lugna sig och det är perfekt när jag är stressad, blyg och när fjärilarna i magen kommer.” (Flicka, åk 5)

– En författare behöver hjälp med sina dikter. Skulle ni vilja hjälpa honom?

När Sara Persson på Skogshagaskolan i Västervik ställde frågan till sina elever i svenska som andraspråk tog de den på största allvar.

– De tyckte att det var jätteroligt att få hjälpa en riktig författare, berättar hon.

Eleverna i Sara Perssons sva-grupper var väl förberedda när frågan från författaren Bengt-Erik Engholm kom. De gick i årskurs 2, 3 och 5 och hade redan jobbat en del med poesi, så de var bekanta med dikter, olika sorters rim och stilfigurer som anafor och allitteration.

Sara Persson brukar alltid läsa dikter med eleverna i svenska som andraspråk. Det är en jättefin väg in i språket, menar hon. De nyanlända eleverna går alltid direkt in i den vanliga sva-undervisningen. För dem fungerar det särskilt bra med poesi.

– Poesi är ett språk som talar till hjärtat, som musik. Man kan intui­tivt förstå dikter långt innan man förstår en hel bok.

Sara Persson hade samarbetat med Bengt-Erik Engholm tidigare, så när han tog kontakt för att få respons på sina dikter var hon inte sen att haka på. Hon började med att läsa dikterna högt för eleverna. De pratade om dikterna i helklass, om vilka tankar de fick när de hörde dikten och vilka bilder som dök upp i huvudet.

– Jag brukar styra frågorna annars, men nu fick de prata fritt. Bengt-Erik ville veta deras spontana tankar.

Dikternas teman passade bra för deras ålder, åtta till elva år, påpekar Sara Persson, med ämnen som vänskap, världen, rymden, livet efter döden.

Därefter läste eleverna dikterna högt för varandra. Varje elev valde sedan ut minst en dikt som hen skulle skriva respons på till författaren. Det kunde handla om innehållet, formen, titeln på dikten, både ris och ros. De kunde föreslå förbättringar, som en ny titel på dikten eller att den skulle bli bättre med rim. En del elever ville skriva om dikten helt, andra var nöjda med den som den var.

Eleverna gjorde olika läsningar beroende på hur gamla de var, berättar Sara Persson. De yngsta kunde läsa dikten helt konkret medan de äldre eleverna tolkade samma dikt mer symboliskt.

De ställde också nyfikna frågor till Bengt-Erik Engholm, som ”Varför skriver du så många sorgliga dikter”.  Och han skrev tillbaka, personliga svar till alla elever.

– Det blev ett himla bra samspel. Han skrev så fina svar till dem, mycket bättre än jag själv skulle kunnat göra, säger Sara Persson.

Sara Persson tycker att man kan börja tidigt med lyrik i svenska som andraspråk. Då lär sig eleverna att man kan läsa på olika sätt. Man behöver inte vara rädd att eleverna tycker det är svårt med dikter, menar hon. Rim och ramsor är de flesta vana vid sedan barnsben och det finns många finstämda, vackra dikter för barn som inte är svåra att förstå. Därefter kan man ta klivet över till mer klassiska vuxendikter. Förra året läste hon Karin Boye med sina treor.

– De var så himla stolta över att kunna läsa henne och de lärde sig dikten ”I rörelse” utantill – jättekul!

Vinsterna med författarprojektet var många. Först de språkliga – eleverna lärde sig ord och fick en känsla för deras värde. Den som inte kommit så långt i sin språkutveckling på svenska kunde ändå läsa texter som innehåller ett djup och ett budskap.

– Dikter behöver inte vara så långa, dem orkar man ta sig igenom. De kan ha ett avancerat innehåll men inte så svårt språk.

Sedan kunde eleverna också tillämpa sina kunskaper om poesi, som de nyss fått. De flesta yngre elever vet vad rim är, men om man inte jobbar vidare i undervisningen så kommer de inte längre, påpekar Sara Persson.

– Allitteration och anafor måste man undervisa om. I det här arbetet kom det in så naturligt.

Dessutom steg självförtroendet när eleverna fick hjälpa en riktig författare.

– De kände att de kunde bidra med något som någon annan behövde.