Lapphunden Figge hjälper eleverna att träna samarbete

Klass 3A på F-3-skolan Vegalyckan i Lund är delad i halvklass. Ena gänget är inne i hemklassrummet och har svenska med klassläraren, medan resten står utanför dörren till fritidspedagog Cecilia Åkessons alldeles egna ”hundklassrum”. För vissa är det svårt att stå still, de studsar förväntansfullt upp och ner. Här, bakom fönsterglasen, väntar nämligen de två finska lapphundarna Figge och Oboy. De ser ut som en blandning mellan extremt gosiga teddybjörnar och varg. Inte konstigt att många av nioåringarna smälter.

– Varsågoda och kom in. Vi gör som vanligt, vi går in på led och alla som vill får klappa Figge som hälsning, säger Cecilia Åkesson när hon öppnar klassrumsdörren.

När man inte kommer vidare är det väl värt att pröva nya vägar.

År 2014 var hon först i södra Sverige med att tillsammans med sina dåvarande hundar, pappa och farbror till de nuvarande fyrbenta kollegorna, bli certifierad som pedagoghunds-ekipage.

– Då var skolor långt mer skeptiska. Vi togs in i olika kortare projekt och tilläts enbart arbeta utomhus. Jag hade eget företag då och blandade skoljobben med uppdrag på exempelvis bibliotek eftersom hundarna också är läshundar, säger Cecilia Åkesson.

I grunden är hon lärare i fritidshem samt idrottslärare. Hon hade jobbat som det ett bra tag när hon fick syn på en annons om en utbildning till pedagoghunds-ekipage.

– För mig kombinerar det två saker jag älskar: pedagogik och hundar.

Efter ett och ett halvt års distansstudier för henne och hundarna kom en examinator ner till Skåne och kontrollerade kunskaperna.

– Jag utbildade mig vid ett seriöst institut som kräver lärarlegitimation i grunden. Men det här är en växande bransch och det är väldigt olika krav hos olika utbildningar.

Vi återvänder till klassrummet på Vegalyckan. Tidigare användes denna sal som ateljé men numera disponerar Cecilia Åkesson och pedagoghundarna den på heltid.

– Här har vi samarbets- och värdegrundsövningar med grupper, men även stödinsatser i ämnesundervisning eller sociala övningar för enskilda elever. När man inte kommer vidare är det väl värt att prova nya vägar. Pedagoghundarna är ett kompletterande verktyg, vid sidan av många andra. För vissa elever fungerar det, för andra inte.

Att Figge och Oboy har ett eget rum underlättar vad gäller allergier. De får dessutom enbart använda vissa ingångar och korridorer in i skolan, som är tydligt märkta med foton. På så vis kan de som är allergiska undvika inomhuslokaler där hundarna vistas.

– Men vi har faktiskt inte haft några större klagomål. Det finns ett fåtal allergiska elever på skolan, men eftersom allt sker i som mest halvklass behöver de aldrig vara med. Andra elever är med, men undviker att klappa hundarna. När skolan rekryterar ny personal står det om oss i annonsen, på så sätt söker man sig inte hit om man ser det som ett problem, säger Cecilia Åkesson.

Tredjeklassarna har satt sig i en ring på mjuka mattor. Cecilia Åkesson träffar alla elever i grupper om halvklasser på det här viset två gånger per termin.

– Det gör att jag bygger en relation till alla elever och Figge och Oboy blir hela skolans hundar. Många elever får lättare att komma fram till mig sedan, för vi har hunnit prata om viktiga frågor under dessa samlingar. Det kan jag använda mig av när det blir konflikter mellan elever på raster.

I dag är temat känslor. Hur kan man förstå dem och hur kan de hanteras? Figge ska få slå en tärning, eller snarare putta med ena tassen. På den finns olika uttryck, gestaltade genom foton på hundansikten. Första slaget illustrerar känslan ”arg”, konstaterar eleverna. Nu ska de dela in sig i grupper och tillsammans skapa en staty som beskriver denna känsla. Det kräver såväl samarbete som att tänka efter hur man egentligen ser ut när man är arg. I en av grupperna ställer sig några elever i en ställning där de måttar slag. Den tråden fångar Cecilia Åkesson genast upp.

– Vad tänker ni om att slåss när man är arg? Är det ett bra sätt? Finns det något annat sätt som kan fungera bättre?

Det blir diskussion. Någon säger att han aldrig slår folk som han känner, en annan att hon bara slår sin storasyster.

– Jag slåss inte, jag går in på mitt rum, säger Ellen Berggren.

Ja, så gör vissa, konstaterar Cecilia Åkesson. Vill vara ifred och går iväg när de blir arga. Då ska man kanske låta dem vara ifred en stund.

– Vad tänker ni, är det bättre att gå iväg än att slåss? Och vet ni, på mig brukar det i stället komma tårar, säger hon och eleverna funderar en stund över detta.

Efter en halvtimme är det dags för skiftbyte. Oboy har legat och sovit i ett hörn under tiden som Figge har jobbat. När nästa halvklass är på väg in byter de plats. Att förhålla sig till så här många människor är krävande för hundarna, förklarar Cecilia Åkesson. De orkar inte för långa stunder.

– På fritids kan jag inte ha med dem. Det är för många elever på en gång. Då ligger de här i klassrummet och vilar. För tillfället jobbar jag dock bara en eftermiddag i veckan på fritids, våra uppdrag under skoldagen har utökats allt mer.

Det är dags för rast och Figge och Oboy går ut på skolgården tillsammans med Cecilia Åkesson. De får på sig sina aktivitetsvästar med fickor i. Här kan elever dra kort, om de har svårt att komma på något att göra på rasten. På något står det ”krama tre träd”, på ett annat ”ställ dig på en höjd”.

– Det är inte alltid så lätt att veta vad man ska göra på rasten. Det här är populärt, men naturligtvis helt frivilligt. Det finns också elever som kommer fram och bara hänger med oss, snackar och gosar med killarna. Det ger trygghet och lugn för många, säger Cecilia Åkesson.

En annan aktivitet som hon och hundarna gör två gånger i veckan är ”walk and talk”. Det innebär en 20 minuters hundpromenad i närområdet tillsammans med som mest sex elever åt gången. Eleverna kan själva ansöka om att få vara med, men initiativ tas även från lärarhåll.

– Det kan handla om att en konflikt behöver redas ut mellan några elever. Att gå på hundpromenad tillsammans avdramatiserar ofta samtalet. Men det kan också handla om att elever behöver gå iväg som paus för att orka hela skoldagen eller att någon helt enkelt behöver det för fysiskt eller mentalt välbefinnandet. Eller så kan det handla om elever som behöver öva på svenska.

Hur pass vanligt det har blivit med pedagoghundar i svenska skolor finns det ingen statistik på. Men Cecilia Åkesson tror att hon är ganska ensam om att vara tillsvidareanställd på heltid på en och samma skola.

– Jag är med i en Facebookgrupp för pedagoger som arbetar med hund i skolan och där är vi i dagsläget 48 medlemmar. Men det finns säkert fler. Vi skulle önska att det blev mer likvärdigt i vilka kunskaper man får med sig från de olika utbildningarna och att det alltid ska vara en påbyggnad som kräver pedagogisk utbildning och erfarenhet i botten. På så sätt skulle det också bli tydligare för skolorna vad vi kan tillföra.