Anna Olskog: Staten tar sin del – nu måste kommunerna ta sin
Ledarkrönika
Visst vore det bra om staten tog ett större ansvar för finansieringen av en nationell reglering av lärares undervisnings- och planeringstid. Men kommunerna kan inte friskriva sig från huvudansvaret.
Staten har startat motorn – då kan inte kommunerna stå kvar på tomgång.
Anna Olskog: Staten tar sin del – nu måste kommunerna ta sin
Regeringens budgetproposition innehåller två viktiga besked. För det första att Kunskapsbidraget ökar med 1,8 miljarder kronor för att öka likvärdigheten. Det är välkommet – men satsningen gäller bara för 2026. Tillfälliga bidrag är lite som plåster på ett sår som behöver sys. Långsiktighet är dessvärre en bristvara i svensk utbildningspolitik.
Desto bättre att det andra beskedet är både långsiktigt och betydelsefullt. Regeringen slår nämligen fast att den från och med andra halvåret 2027 ska reglera lärares undervisnings- och planeringstid. För detta avsätts 2,5 miljarder kronor årligen till kommunerna.
Lärares tid är bränslet
Äntligen erkänns att undervisning inte bara handlar om timmarna framför barn och elever – utan också om allt det arbete som ligger bakom: planering, efterarbete och reflektion. Lärares tid är bränslet i elevernas lärande och att staten skapar regler för detta är en seger för hela yrkeskåren.
Från arbetsgivarhåll hävdas att staten inte fullt ut finansierar reformen. Och det stämmer, men kom ihåg att kommunerna hade behövt stå för hela notan om de som motparter tillgodosett våra krav på regleringar i det yrkande vi ställde i avtalsrörelsen i våras. Skillnaden är att då hade regeringen skjutit till noll kronor. Nu skjuter regeringen till 2,5 miljarder kronor. När det regnar pengar kan inte kommunerna stå med paraply.
Obalansen har uppstått efter att kommunerna övertog ansvaret.
Kommunerna måste själva ta ansvar för mellanskillnaden, vilket inte är helt orimligt. Sedan skolan kommunaliserades har huvudmännen vältrat över allt fler arbetsuppgifter på oss lärare och där inte minst tiden för planering av undervisningen kommit i kläm. Visst hade det varit bra om staten tillförde mer medel, men obalansen har faktiskt uppstått efter att kommunerna övertog ansvaret.
När det gäller förskolan – som inte berördes av kommunaliseringen – är Sveriges Lärares beräkning att finansieringen ryms inom de medel som regeringen avsätter. Samma sak gäller fritidshemmet.
Den framförda kritiken måste sättas i relation till att skolväsendet sedan länge är underfinansierat, vilket både staten och kommunerna bär sin del av ansvaret för. Men med den nu aviserade reformen har staten startat motorn – då duger det inte att kommunerna står kvar på tomgång.
Kommunernas tur att ta nästa steg
Olika kommuner lär ha olika lätt eller svårt att klara finansieringen. Men det ÄR deras ansvar och ytterst äger varenda kommun uttaxeringsrätten av sina kommuninvånare – om nu alla andra prioriteringar verkligen prövats i botten. För lagar ska följas. Punkt.
Regeringen har tagit det första viktiga steget för att upprätta en fungerande balans för oss lärare i vår yrkesutövning. Nu är det kommunernas tur att ta nästa steg. Och de får gärna svära över lagregleringen – men de har att följa den.
LÄS MER:
Ministerns varning – om kommunerna nobbar skolan
