Wolgers: "Internet är fullt av skit och AI reproducerar den"
Krönika Jag tänker att vår uppgift som folkbildare är att navigera mellan utopi och vardag. Översatt till AI-debatten skulle jag vilja säga att vårt värv är att skaffa oss en djupförståelse för AI, att kryssa mellan tankar om risk för storskaligt fusk, hisnande möjligheter och en larmberedskap inför AI inom en snar framtid utvecklats till en superintelligens. Det skriver Benton Wolgers.
AI förändrar världen. Deltagarna kan inte lämnas på efterkälken i en hisnande snabb samhällsutveckling. Medvetenheten spirar om risken för en desinformationsexplosion och ökad extremism. Ryska troll eldar under motsättningar och skapar konspirationsteorier, som med algoritmernas hjälp gör att demokratier skakas i sina grundvalar. Detta sänder chockvågor av varningssignaler inför supervalåret 2024. I Slovakien smutskastades den förlorande oppositionen av deep fakes och en Putinvänlig regim tillträdde. Vi ser hur AI har potentialen att lura skjortan av en världsbefolkning, som fjättrad vid sina mobiler lider av akut brist på källtillit. Vi översköljs av information i ett aldrig sinande flöde, men vem har överblicken? Apati och en känsla av att inte kunna lita på någon gynnar diktaturer. Internet är fullt av skit och AI reproducerar den. Fördomar om minoriteter och kvinnor sprids och presenteras som sanning. Vår roll som folkbildare är viktigare än någonsin.
Den gudabenådade visdiktaren Bellman var djupt skuldsatt under en stor del av sitt liv. I en tid utan upphovsrätt skodde sig andra på hans genialitet. Vill vi verkligen att AI ska pungslå journalister, författare, fotografer och konstnärer som på 1700-talet?
Jag tänker att vår uppgift som folkbildare är att navigera mellan utopi och vardag. Översatt till AI-debatten skulle jag vilja säga att vårt värv är att skaffa oss en djupförståelse för AI, att kryssa mellan tankar om risk för storskaligt fusk, hisnande möjligheter och en larmberedskap inför AI inom en snar framtid utvecklats till en superintelligens. Människor kan komma att ses som ovidkommande, precis som det saknas utrymme för sentimentalitet om myror utgör ett hinder för oss människor. Att terrorister utnyttjar AI genom biologiska vapen eller dödliga drönare som med ansiktsigenkänning utplånar sina fiender gör att vi har inte har råd att vara naiva. Redan idag utgör AI-porr och AI-bedrägerier en farsot. Med dessa skräckscenarion i åtanke känns plötsligt tanken på att AI kommer att ersätta oss, som en fläktande bris. Där öppnas åtminstone för drömmen om förkortad arbetstid och oceaner av tid åt gemenskap, kultur och odling av såväl själ som jord. Optimister odlar föreställningen att en superintelligent AI kan rädda jorden från en klimatkollaps.
Jag minns den legendariske folkbildaren Stewe Claesons sedelärande historia om en nyanställd rektor, utan folkbildningskoppling, men med bakgrund i det militära. På en rektorskonferens fick Stewe rektorn att lova att inte fatta ett enda pedagogiskt beslut under sitt första arbetsår på folkhögskolan. Hans uppgift var att insupa lärdom av folkbildarna på plats. AI kan göra mycket, men inte krama ett barn, inte heller få en människa att växa. Vi bör alltid första hand vara folkbildare. Att stärka demokratins kärna är vår kompassriktning. Missförstå mig rätt: vi är inga bakåtsträvare och ingen möda ska lämnas ospard för att avslöja fusk, men en tumregel bör vara att de centrala samhällsaspekterna av AI ägnas lika stor omsorg. Ingen folkbildare mäktar med att Stewe roterar i sin grav.
Benton Wolgers, lärare Birkagårdens folkhögskola.
