Vägledare med en mission

Länge hade Catharina Niwhede en oklar bild av var i yrkeslivet hon skulle landa. Efter gymnasiet blev det jobb i butik och inom hemtjänsten innan komvux fick bitarna att falla på plats. Som för så många andra. Men ändå inte.

– När jag träffade studie- och yrkesvägledaren trillade polletten ner, säger hon. Att få jobba med människor, men inte i ett klassrum med 30 elever utan i enskilda samtal! Hon och jag blev faktiskt kollegor lite senare och jag fick chansen att berätta att det var hon som inspirerat mig.

Sedan examen 1987 har hon hunnit uppleva vägledarens roll på både grund- och gymnasienivå, dessutom i både högindex-­ och utanförskapsområden med stora sociala problem.

– Det har lärt mig vilka olika behov elever kan ha och hur olika samtalen kan se ut. Även i skolor med bara högskoleförberedande program finns elever som är vilsna och känner att de inte passar in.

Ett väldigt positivt yrke

Numera tar det fackliga arbetet mest tid i anspråk för Catharina, men en dag i veckan jobbar hon som vuxenvägledare i Malmö. Där möter hon företrädesvis unga som inte klarat av gymnasiet och behöver väg­ledning till kompletterande studier.

En annan grupp hon ofta möter är ­kvinnor med utländskt ursprung.

– Där är yrket som roligast, i alla mänskliga möten. I all kunskap man får om olika människors bakgrund, tankar och idéer. Yrket är också väldigt positivt eftersom man hela tiden vägleder mot något.

Att arbeta fackligt är enormt givande, kul och spännande

I slutet av 1990-talet kom det fackliga engagemanget. Catharina Niwhede var då ny i yrket och frustrerad och irriterad över att det bara var lärarfrågor som togs upp på den fackliga dagordningen.

– Lokalombudet på gymnasieskolan där jag var då fattade inte vad jag arbetade med. Så jag ringde upp ordföranden i lokalavdelningen, som efteråt uppmanade mig att själv börja föra SYV:s talan fackligt.

Så småningom valdes Catharina till ordförande för lärarna i Malmö stad och senare även till förbundsstyrelsen – för sitt fackliga engagemang snarare än sin profession.

– Att arbeta fackligt är enormt givande, kul och spännande. Nu har vi dessutom en gemensam förbundsstyrelse efter nybildandet av Sveriges Lärare, och det blir jättebra. Vi ska även ha ett nationellt råd för SYV, och med ett enda förbund blir det även lättare att rekrytera fler medlemmar.

"Brister i förståelse för vårt uppdrag"

En prioriterad fråga är att begränsa antalet studerade som en vägledare ska ha hand om, och att man i detta även ska ta elevunderlaget i beaktande eftersom alla skolor är olika.

– Vi måste få i gång en diskussion om hur det ska dimensioneras, för elevernas skull. Ett skräckexempel är en vägledare i norra Sverige som hade hand om elever i fem olika skolor. Helt absurt! Då blir det omöjligt att göra ett bra arbete, och verkligen inte hälsosamt. En kollega på en friskola i Malmö hade tolv skolor över hela Sverige … och blev sjukskriven. Många skolor brister i förståelse för vägledarens uppdrag.

Från fackligt håll vill man även ändra skollagens skrivning angående krav på vägledares examen. Catharina tycker att skrivningen i dag är för luddig.

– Att ta fram en legitimation tar för lång tid, men vi vill att alla vägledare ska ha en examen. Likvärdigheten är jätteviktig.

Andra frågor högt på agendan är löner och arbetsmiljö, frågorna som medlemmarna själva oftast lyfter fram.

– Och att det finns tydliga mål och ­planer för studievägledning, för att man ska ha en möjlighet att följa upp arbetet.

LÄS ÄVEN

David Spak: Ta emot praktikanter – det stärker oss alla

Vägledning i yngre åldrar – 4 frågor till Anders Lovén