Är det rimligt att en elev som inte har varit där särskilt mycket alls ändå uppnår betygskriterierna och kanske till och med överträffar i betygsstegen? Hur rättvist är det mot eleven som alltid är där och verkligen försöker lektion efter lektion? frågar sig läraren Karin Boberg.

Gjort och kan, kan och gjort, gjort och kan. Detta eviga dilemma.

Vi är mitt uppe i utvecklingssamtalen. Avstämningar mot betygskriterierna ges till elever och vårdnadshavare. Var befinner vi oss just nu i kunskapsläget…?

De flesta elever kommer på alla lektioner och gör allt du ber om, andra elever är där jämt men det händer inte särskilt mycket alls rent kunskapsmässigt. Några elever är sällan där, men när de väl är där då händer det massor. 

Detta är svårt att bortse från

Där står vi sedan med massa kunskaper som ska utvärderas och bedömas. Varje gång så hamnar jag i dilemmat – gjort och kan. Det är ju kunskaperna vi ska bedöma, men det är ändå svårt att bortse från att …

  • En elev inte har varit där särskilt mycket alls, men de få gånger eleven är där visar eleven att hen faktiskt uppnår betygskriterierna.
  • En elev alltid är där och alltid gör det den ska, men ändå inte lyckas uppnå betygskriterierna.
  • En elev som alltid jobbar och sliter, men ändå bara uppnår betygskriterierna precis.
  • En elev som alltid jobbar och sliter och alltid överträffar alla dina förväntningar och uppnår betygskriterierna med råge.
  • En elev bara var där i början av terminen och kunde då, men sedan dess har hen inte gjort något alls.

Är det rimligt att en elev som inte har varit där särskilt mycket alls ändå uppnår betygskriterierna och kanske till och med överträffar i betygsstegen? Hur rättvist är det mot eleven som alltid är där och verkligen försöker lektion efter lektion?

Det kan verka orättvist

Det här är inte lätt att vara läraren som ska utvärdera och göra bedömningen. Det är inte hur mycket eleven har gjort eller hur ofta den har gjort det som vi bedömer – utan vad eleven faktiskt kan. Det kan verka väldigt orättvist mot dem som har gjort men fortfarande inte kan, samtidigt som vissa inte har gjort, men ändå kan visa att de kan.

Gjort och kan, kan och gjort, gjort och kan. Ja, där står jag nu återigen och funderar. Väger, läser, vänder och vrider på det jag läser, ser och hör. 

Eleven har gjort men kan inte. Eleven har inte gjort mycket, men visar tydligt att den kan.

Gjort och kan, kan och gjort, gjort och kan.

Har det här alltid väckt så här mycket funderingar eller blir det bara svårare med åren?

LÄS ÄVEN:

Boberg: Så kan rätt musik vid starten lyfta hela lektionen

Boberg: Boken som får föräldrar att höra av sig med hejarop

Boberg: Tuff utmaning när man inte går igång på ämnesinnehållet

Boberg: Sju låtar jag inte klarar mig utan i min undervisning