Herlitz: Inga fler långa texter utan innehåll

Nytt år och nya föresatser! Känslan är densamma varje år, och kanske är 2023 året när vi sätter fokus på innehåll när eleverna skriver? Jag hoppas det i alla fall.

När läroplanen Gy11 lanserades för gymnasieskolan så förstärktes idén att elever ska lära sig att skriva olika texttyper – och samma skrivningar återfanns i läroplanen Lgr11 för grundskolan. Tanken är god – olika situationer kräver naturligtvis olika typer av text. Men problemet är att förskjutningen från innehåll till form har gjort att många elever i dag tror att om de bara kan förhålla sig till ett visst ”recept” så blir texten bra.

Behöver veta vad de vill förmedla

Mitt nyårslöfte för 2023 är att åter lägga fokus på innehållet och lära eleverna att alla texter har ett syfte och att det syftet i en given situation kommer att styra hur texten utformas. Om eleverna vill övertyga politikerna i sin kommun i någon fråga behöver de fundera över hur de i den givna situationen bäst övertygar. Naturligtvis behöver de ha koll på vad en argumenterande text med tes och argument är. Men strukturen som ofta lärs ut i skolan är inte huggen i sten, utan här gäller det att förstå vem läsaren är.

Samma sak om eleverna ska skriva en analys av en roman, en utredande text om språkhistoria eller en krönika om en tonårings stressade vardag. Då behöver de förstå vad som utmärker en sådan text, men främst behöver de ha klart för sig vad de vill förmedla, och till vem.

När jag ger mina elever en skrivuppgift så tar det inte många minuter innan klassrummet fylls av ett koncentrerat knattrande. De är vana att producera långa texter där innehållet är sekundärt. De skriver frenetiskt, men innehållet är ofta luddigt eller helt frånvarande.

”Skrivande är ett redskap för tänkande”

Målet för mig i år är att få mina elever att förstå att det är innehållet som är det centrala. När de får en instruktion av mig så vill jag att de funderar över vad de ska skriva som stämmer med instruktionen. Därefter vill jag att de bestämmer sig för hur de ska strukturera det innehållet för att det tydligt ska framgå för läsaren och slutligen vill jag att de tänker ut hur de förmedlar innehållet bäst. En klassisk disposition tänker du kanske? Visst är det så, men innehållet måste vara det som styr – aldrig ”receptet” för en viss texttyp.

När den nya terminen tar fart hoppas jag att mina elever inte knapprar i väg på sina datorer när de får en uppgift utan jag hoppas att det som hörs är pennors skrapande mot papper när tankar sorteras och texter tar form. När det är gjort går skrivandet enklare, för att tänka är det svåra här – inte att kasta ner ord på ett papper. Skrivande är ett redskap för tänkande, och fastnar vi för mycket i att undervisa om form kommer våra elever att missa något mycket viktigt.

Karin Herlitz är lärare i svenska och engelska på Nacka gymnasium samt författare.

LÄS ÄVEN

Fem svensklärare om litteraturkanon i skolan

Sandström: Skolans nya ABC gör mig dyster

Var femte lärare: Mina elever skriver inte för hand

Eleven Felicia om varför hon skriver för hand