Sandström: Centrala innehållet – ett hopplöst uppdrag att hinna med
Krönika Oräkneliga är de kunskaper som eleverna ska få med sig längs lärarens planerade rutter. Samtidigt som det är inspirerande kan möjligheterna också krångla till det, skriver svenskläraren Fredrik Sandström.
Jag har svårt för att acceptera att vissa saker bara rinner ut i sanden och försvinner i tomma intet. Har ett arbete påbörjats ska det banne mig genomföras, slutföras och synliggöras. Jag vill avsluta det planerade och påtänkta. Det gäller såväl övningen, skrivuppgiften och ämnesområdet som lektionen, dagen och terminen. Jag vill sortera och summera vad eleverna egentligen gjorde och lärde sig. Tyvärr blir det sällan så strukturerat och ordnat som man önskar. Ju längre terminen går, desto svårare brukar det bli att hålla ihop alla påbörjade projekt och ämnesområden. Elever blir sjuka, reser bort, tappar bort material och ska ut på prao. Man kanske själv blir sjuk mitt i ett pågående arbete och undervisningen tappar både fart och riktning. Dessutom tar allt mycket längre tid än vad man tror.
Möjligheterna kan krångla till det
Därför är det något befriande och friskt med uppstarten efter lov, framför allt efter sommar- och julloven. Blanka papper med nya möjligheter. Inget som ligger och skvalpar och inget som har försvunnit. Det som inte blev gjort före lovet blev inte gjort. Nu blickar vi framåt och vänder blad, tänkte jag i januari. Jag satte lugnt igång med den första planeringen, men halkade rätt så snart in i och sen, därefter och det också. Oräkneliga är de kunskaper som eleverna ska få med sig längs lärarens planerade rutter. Samtidigt som det är inspirerande kan möjligheterna också krångla till det. Vad ska eleverna läsa och skriva om, hur och i vilka syften? Grammatik, språkbruk, ordböcker, källhantering och bara alla ord – det är ju så förbaskat många ord att erövra: grammatiska, litterära, lånade, nya och de riktigt gamla. Jag vill ju rusta eleverna på alla möjliga sätt, men inser ganska snart att jag måste välja: Astrid Lindgren eller Maria Gripe, Hjalmar Söderberg eller Stig Dagerman, John Steinbeck eller Ray Bradbury?
Det får stryka på foten
Alla i skolan är så upptagna av allt eleverna ska hinna med, hela det centrala innehållet, som ska sorteras, paketeras, genomföras och till sist värderas att undervisningen riskerar att bli en kapplöpning mot terminens återstående dagar. Mina egna penseldrag blir allt bredare och färglagren tjockare. Jag försöker måla en komplett ämnestavla bara några veckor in på terminen. Därför har jag nu lovat mig själv, något som är lättare sagt än gjort, nämligen att inte gapa över för mycket. Jag ska heller inte stressa upp mig när det inte blir lika perfekt, omfattande och djuplodande som jag skulle vilja. Fokus ska riktas mot detaljerna i texterna vi faktiskt väljer att läsa, samtala och skriva om. Jag vill att eleverna ska komma ihåg det som de mötte. Hellre att de minns något än att de får ett diffust minne av ämnet då vi forcerade för fort fram i läsningen, skrivandet och samtalet.
Som vanligt får nog nordiska språk stryka på foten – vilken del av centrala innehållet brukar hamna utanför din undervisning?
Fredrik Sandström är svensklärare på högstadiet på Gäddgårdsskolan i Arboga och redaktör för Lektionsbanken
LÄS ÄVEN
Sandström: Skolans nya ABC gör mig dyster
Sandström: Läraryrket har gjort mig till samlare
Sandström: Läsa på lektionen – men vad ska vi bedöma då?
Sandström: Utan läromedel förlorar alla riktning
