Debatt: Vad har hänt med matten i skolan?

Det har gått 28 år sedan jag satte min fot på min högstadieskola i Kungälv som elev. Året var 1995 och jag kom att tillbringa de tre kommande åren på Thorildskolan. Matematik och de naturvetenskapliga ämnena var de som jag hade lättast för och därför blev det naturvetenskaplig inriktning på Kongahällagymnasiet för min del.

Därefter har jag erhållit en magisterexamen i kemi och arbetat som utvecklingsingenjör i oljeindustrin de senaste 15 åren. Nu har jag bestämt mig för en ny inriktning i livet och för att vidareutbilda mig till lärare i kemi på en KPU-utbildning vid Göteborgs universitet. Halva tiden gör jag min praktik på en högstadieskola och halva tiden studerar jag på universitetet. Främsta orsaken till att jag byter yrkesinriktning är att jag resten av mitt arbetsliv vill bidra positivt till samhället. Kanske är det någon typ av medelålderskris, men jag vill bidra till att förbättra relationen mellan elever och de naturvetenskapliga ämnena, framför allt kemin som jag anser är ett missuppfattat ämne.

Ämnet känns sönderhackat

Vad förvånad jag blev när jag kom ut i skolan och mötte en matematik som inte passar mig alls! Jag, som alltid haft lätt för matematik, ställs nu inför ett ämne som jag inte riktigt känner igen. För mig känns ämnet sönderhackat och som att det tvingar eleverna att använda ett specifikt sätt för att lösa ett specifikt problem. Det känns som matten är sönderanalyserad och matematikboken så pedagogisk att ett viktigt perspektiv helt missas: Att lösa vissa matematiska problem kan göras på flera olika sätt, eleven måste hitta sitt sätt att tänka. Resultatet av att allt görs enkelt och rakt för en elev betyder att det blir svårförståeligt och krångligt för en annan. Matematiken behöver hållas öppen och olika lösningssätt behöver presenteras för eleverna. Jag blir rädd för matematiken när jag sätter mig in i den idag. Vad har hänt? Är det jag som har förändrats eller den matematiska didaktiken? Jag kan inte svära på vilket, men jag förstår de elever som inte greppar matematiken idag.

När jag bestämde mig för att bli lärare i kemi så trodde jag aldrig att jag skulle ifrågasätta mina kunskaper i matematik. Jag har alltid haft lätt för matematik, höga betyg utan större ansträngning. Jag har studerat matematik och andra naturvetenskapliga ämnen på universitetet. När jag idag försöker sätta mig in i matematikboken så tycker jag den har en del konstiga lösningar till, för mig, enkla problem. För det går att lösa dem på andra sätt, med en annan vinkel, jag har den kunskapen redan. Förra veckan hade jag ett samtal med en F-elev som var gråtfärdig för att hon inte förstod. Jag förstår vad hon inte förstår och det gör mig rädd för jag ser mig själv i samma situation som hon.

”Jag hade inte förstått”

Jag som gick naturvetenskapligt program på gymnasiet och sedan tog en magister i kemi. Vad hade det blivit av mig om jag gått på högstadiet idag? Jag var inget matematikgeni, men jag hade lätt för matematik. Jag var inget NO-geni, men jag hade lätt även för dessa ämnen. Med dagens matematik så ser jag mig tyvärr mer som den F-elev som kämpar för ett E – jag hade inte förstått. Något har förändrats i den matematiska didaktiken, men vad? Jag är för novis i ämnet för att svara på den frågan, men jag hoppas att jag kan hjälpa enstaka elever genom att presentera mer gammeldags alternativ till förståelse. Något har förändrats och om jag hade gått i skolan idag hade jag troligtvis varit en av de elever som hade krossats av de förändringarna.

Så min fråga till er mer kunniga är: Vad har hänt med matten i skolan?

Jenny Johansson, KPU-student, Göteborgs universitet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren.

LÄS ÄVEN

Så får han mattekunskapen att sätta sig

NP-resultaten i mattekurs störtdök – men inte betygen

Metoden som fick Ewa att lägga om sin matteundervisning

Persson: Nationella proven gör inte skolan mer likvärdig