Larsson: Både degen och eleverna växer när vi saktar ner
Krönika Bakningen med eleverna blir en chans att reflektera över vad som krävs för att må bra och utvecklas, skriver hkk-läraren Elina Larsson.
Nätterna har blivit kalla och träden vid hkk-salen har fått en underbar röd färg när jag skriver det här. Marken är frostig och himlen klar. Jag förbereder mig för en lektion om deg, jäsning och glutentrådar. Vi går igenom en presentation om jäst, ett paket fyllt med svampar. Många är trötta, några har svårt att koncentrera sig och flera är hemma. Covid-19 härjar fortfarande, precis som ett antal andra virus gör. Alla är dock förväntansfulla – att få arbeta i köket är nog det bästa under lektionerna.
”Är de levande svampar? Usch!” Det säger en elev när han bekantar sig med ”Svamp-Bob” i ett gult fyrkantigt paket. Det luktar jäst, svamp. Att lära sig vardagskemi ska vara så enkelt och praktiknära som möjligt. Vi pratar om hur vi möjliggör liv och hur man skapar de bästa möjliga förhållanden för jästen att växa – jäsa.
Bra förhållanden för utveckling
Hur ska vi skapa och ta hand om degen? Det är viktigt att få syre, att andas, men jästen vill även ha något att dricka. Jag skapar en sinnebild för eleverna: degen med jästen ska behandlas som vi, när vi behöver bra förhållanden för både utveckling och rekreation. Hur vill vi ha det under den kalla vintern för att skapa de bästa förutsättningar för framsteg?
Först ska jästen väckas efter vistelsen i svalen. Jag frågar eleverna: ”Hur vill ni bli väckta?”
”Snällt”, svarar en elev. ”Jag hatar när det är för kallt”, säger en annan. Ja, även för jästen ska det vara lagom temperatur, som ett varmt bad. Sedan måste vi mata jästen, den ska få energi i form av olika slag av kolhydrater. Som vi, mår jästen bra av lite honung med vitaminer och antioxidanter!
Degen ska växa, i alla fall dubbelt så mycket, och för att skapa en ”stark” deg ger vi den proteiner och fetter. Den ska få en bra stomme för att bli stabil. För att bygga den starka konstruktionen, glutentrådarna, ger vi degen ”massage”, alltså arbetar med den. Detta innebär att vi koncentrerar oss på degen, ger vår energi för den, bearbetar fram de sammanfogande trådarna. Med rätt ingredienser och arbete sker även lärande och utveckling.
Tid för vila viktigt
Sedan är det dags för en paus. Degen måste få vila i lugn och ro, i en varm plats, täckt och skyddad. Det ska finnas lagom mycket tid för jäsningen, på samma sätt som vi behöver tid att smälta information, ge utrymme för den helhetsmässiga läroprocessen som sammanknyter fakta med erfarenhet och tidigare kunskaper.
Därefter sätter vi i gång med arbetet för att ytterligare bearbeta degen och forma bullarna, och återigen behövs det tid för vila – innan bullarna ska gräddas. Samma gäller för oss människor. Forskningen visar att vi behöver känna oss trygga, ha en bra balans mellan vila och arbete, samt att få konkret hjälp för att kunna arbeta med det vi håller på att lära oss. Vägen till färdiga bullar eller kunskaper är lång och ingen del av arbetsprocessen får misskötas. Kanske ännu viktigare är att ha lagom tempo och ta hand om varandra: det skapar de bästa förutsättningarna för både välmående och utveckling!
LÄS ÄVEN
Måttlig hkk-glädje efter Skolverkets nya timplansbesked
Egen köksträdgård lyfter hkk-undervisningen
De tar strid för skolans minsta ämne
