Sex av tio förskollärare hinner inte planera: ”Alarmerande”

Sex av tio förskollärare tvingas göra sin planering samtidigt som de är i barngrupp varje vecka, nästan var fjärde förskollärare gör det dagligen. Och var tredje förskollärare som under det senaste halvåret behövt mer planering, och bett om det, har inte fått gehör från sin arbetsgivare. Det är dystra siffror som presenteras i Sveriges Lärares kartläggning och bland kommentarer, så kallade frisvar, som lämnats framgår bland annat att vissa sköter planeringen hemma på obetald arbetstid, andra påpekar att planering inte är prioriterat eftersom de varje dag går på knäna på grund av sjukdomar och att de inte får några vikarier. 

Så här svarar några av förskollärarna:

”Det har inte känts som prio när vi varje dag har gått på knäna pga sjukdomar och inga vikarier.”

”Jag försöker lägga in stunder där jag finner möjlighet eftersom det är svårt att få till en längre sammanhållen planering utan att det går ut över verksamheten.”

”Eftersom planeringstiden alltid drabbar barnen så är det viktigare att prioritera att vara i barngruppen på grund av att barnen är små och har stort behov av vuxna.”

I genomsnitt har förskollärarna 3,1 timmar planeringstid per vecka, varav 1,7 timmar är enskild planeringstid.

Det är en ohållbar situation för många, och för förbundets Petra Hultqvist, ordförande i Skolformsföreningen förskolan, är undersökningens resultat inte förvånande. 

– Nej, det visar supertydligt vad vi länge har påtalat; att lärare i förskola inte har rätt förutsättningar att utföra sitt uppdrag och bedriva den undervisning som krävs enligt skollag och läroplan. De får varken tid eller mandat från rektor att ta sitt ansvar och den här situationen skapar en enorm samvetsstress hos våra medlemmar. Att så många exempelvis tvingas planera i barngrupp är både talande och alarmerande. Det finns helt enkelt ingen balans mellan krav och resurser, säger hon. 

Sveriges Lärare kräver reglerad planeringstid

Att följa upp och utvärdera undervisningen tar tid. Dessutom ska förskollärare hinna med att reflektera och diskutera med kollegor, planera och färdigställa lekmiljöer, hålla sig ajour med aktuell forskning, dokumentera med mera. 

– En del av våra medlemmar har inte mer än en timme i veckan för allt detta, men det krävs ju självklart mycket mer än så. I våra diskussioner har vi landat i att minst 8–10 timmar per vecka vore rimligt. Om antalet timmar ska regleras via lag eller avtal spelar ingen roll, men det måste ske en förändring nu, säger Petra Hultqvist. 

Hon ser gärna att planeringstiden säkras och finns med i schemat varje dag eller flera gånger i veckan. 

– Vi måste också tänka nytt, kanske skulle den individuella planeringen kunna utföras på en annan plats än i förskolan, som ofta saknar bra arbetsplatser, eller kanske man skulle införa förtroendetid.

Förskollärares förutsättningar att planera sin undervisning är också något forskaren Annika Hellberg har studerat. Hon är lektor vid Center för skolutveckling i Göteborgs stad och forskar om hur förskollärare planerar och organiserar förskolans verksamhet. Delar av det som kommit fram under hennes forskning speglar det som visar sig i Sveriges Lärares undersökning om planeringstid. 

–  Många förskollärare beskriver att de behöver göra avkall på tiden för planering på grund av vikariebrist, möten som rektorn kallar till eller att de behöver lånas ut till andra avdelningar för att täcka upp för kollegor för att säkerställa att arbetet flyter på. Ofta behöver de anpassa sig efter dagsläget och måste förlita sig på att planera spontant i stunden. Det visar både på en hög arbetsbelastning och en gedigen professionalitet, att de klarar av att genomföra arbetet med barnen trots att de inte har tillräckligt bra förutsättningar, säger hon.

”Blir ingen verksamhet utan planering”

När tiden är knapp menar förskollärarna i Annika Hellbergs studie att de prioriterar den gemensamma planeringen framför den enskilda, berättar hon. Detta för att de vill säkerställa verksamhetens kvalitet och värdegrund, att de i arbetslaget har en gemensam barnsyn så att alla barn i gruppen får likvärdiga aktiviteter.

Många gånger handlar den enskilda planeringen om specifika aktiviteter och ett görande här och nu, medan den gemensamma planeringen i arbetslaget handlar mer om att planera på längre sikt för att tillsammans utvärdera undervisningen och målinriktat arbeta med barnens lärande. Annika Hellberg tycker att planeringstiden måste fredas. 

– Det är ju grunden till allt. Det blir ingen verksamhet annars, det är A och O för att kunna följa läroplanen och utföra uppdraget, säger hon.

Hon påpekar att alla barn har rätt till en likvärdig förskola av hög kvalitet och att det är väldigt svårt att kvalitetssäkra verksamheten om man inte ges tillräckliga förutsättningar för att planera för den. Hon upplever att politiker i medierna framhäver förskolans betydelse, bland annat för att ge barn rätt förutsättningar för lek, lärande och utveckling som en stabil grund att stå på. 

– Men när det sedan gäller att ge tillräckliga resurser är det inte är lika lätt att få gehör, tillägger hon. 

Att förskolans personal gör sitt bästa under rådande omständigheter och utmaningar tycker Annika Hellberg är beundransvärt. 

– De vänder ut och in på sig själva, är motiverade och har ett otroligt driv. De ska ha en stor eloge för det arbete de gör, säger hon. 

Centralt krav i avtalsrörelsen

Sveriges Lärare konstaterar att många förskolor lider av konstant personalbrist, brister i ledarskap samt har scheman som inte möjliggör raster. De poängterar också att det är hög arbetsbelastning och för stora barngrupper, och att förskollärare av förklarliga skäl hör till den yrkeskategori som har högst sjukskrivningstal. Att något måste förändras för att man ska hamna på rätt köl igen är uppenbart. Men för att kravet på 8–10 timmars planeringstid ska vara genomförbart krävs flera olika satsningar. Förutom en reglerad planeringstid kräver Sveriges Lärare därför även att staten lagstiftar om minimibemanning, förskollärartäthet samt ett maxtak för barngruppernas storlek. 

– Det finns ett gyllene läge nu, när barnafödandet sjunker och det blir färre barn i förskolan, att minska på barngruppernas storlek. Vi behöver statliga satsningar och regleringar. Det är uppenbart att kommunerna inte klarar av det här själva. Barnen i Sverige har rätt till en likvärdig utbildning, säger förbundets Petra Hultqvist. 

”Större intresse för våra frågor”

Hon tycker att förbundet börjar få gehör för sina frågor, att det finns ett betydligt större intresse nu jämfört med tidigare. 

– Jag tycker att vi har flyttat fram positionerna och att politikerna börjar visa intresse och förståelse för våra utmaningar och krav. Jag hoppas också att vi är framgångsrika i avtalsrörelsen och att vi kan nå förändring kring förutsättningarna för lärare i förskolan inom en snar framtid.