Nytt poddasvnitt: Konsten att leda sitt arbetslag

Som förskollärare förväntas man kunna leda sina kollegor men hur gör man för att få ihop ett bra arbetslag?

– Jag har samma strategi för att leda mina kollegor som för att leda barnen. Jag utövar någon slags skendemokrati. Jag låter dem tro att de har makten att bestämma men egentligen har jag tagit kommandot och har bestämt vilka alternativ de ska få bestämma mellan. Jag låter dem bestämma men jag har valt vilka valmöjligheter de har att välja mellan, säger Siri Nestius.

– För mig handlar det om att vara en förebild och att visa och vara ett bra föredöme. Ledarskap är mycket mer än bara prat. Det är allt jag gör hela tiden. När jag har VFU-studenter är jag bra på att sätta ord på vad jag gör men i min vardag med mina kollegor är jag nog inte lika duktig, säger Fredrik Kahn.

Inte bara tomt snack

Det är viktigt att inte bara prata om hur man ska göra utan att leva som man lär.
– Ofta gör kollegor som man gör och inte som man säger. Så att man inte säger att man ska göra på ett visst sätt men sedan gör jag själv på ett helt annat sätt. Jag brukar ju säga till mina kollegor att det är viktigt att vara närvarande tillsammans med barnen och att lyssna och se dem. Men sedan man kanske ändå går och hämtar lite papper och går iväg och fixar något, börjar städa i ett skåp eller hamnar i hallen med en förälder. Om man gör det, hur ska då kollegorna förstå att det är viktigt att vara närvarande med barnen, frågar sig Siri Nestius.

Men måste man verkligen kunna vara en bra arbetsledare för att kunna vara en bra förskollärare?

– Man är inte en bra förskollärare om man inte kan leda både barngruppen och arbetslaget. Jag har svårt att se hur man kan ha en framgångsrik barngrupp utan att ha ett framgångsrikt arbetslag med sig, säger Eva Lindström.

Konflikter med kollegorna

Som del av ett arbetslag förväntas man kunna samarbeta med alla men Eva erkänner att hon faktiskt inte orkar leda vem som helst.

– Jag har haft många konflikter, säger hon. Jag har höga förväntningar på de jag jobbar med, att de vet vad de ska göra och känner till sitt ansvar. Jag är perfektionist och ställer höga krav både på mig själv men även på de som är runt omkring mig. Det har lett till att jag inte kan jobba med alla, för om det kommer in någon som är lite lat och som inte brinner för sitt jobb, då brukar det krascha. Om jag får in arbetskollegor som inte är insatta i uppdraget utan bara tycker att det är lite mysigt och gulligt att jobba med barn, så tar jag nog ett snack med min chef och säger att: Det här funkar inte för mig. Jag brinner ju för att undervisa barn och är inte här för att uppfostra vuxna.

Lyssna på Förskolan här!