Vilda lekar – var går gränsen?
Podcast Nya avsnittet av podden Förskolan handlar om vilka lekar vi tillåter i förskolan. Hur styr vi barnen och när säger vi stopp?
Är det okej med brottning, Squid Game-lekar och att hälla ut allt material i ateljén på golvet och låtsas att det är Halloween? I senaste avsnittet av Förskolan diskuterar förskollärarna Siri Nestius, Eva Lindström och Linda Johansson vilda lekar.
Siri tycker att det är en svår balansgång, säger att alla förskollärare har olika kaoströskel och att man får bedöma från fall till fall.
– Jag tycker att man ska kunna leka det mesta och att man ska få utforska men det finns ju en gräns och för mig gick den gränsen när jag såg ett äldre barn för ett tag sedan på min förskola som stod och sköt ihjäl de yngre barnen. Jag frågade vad de lekte och barnet svarade: Squid Game. Jag blev alldeles förfärad och kände att här är jag tvungen att sätta ner foten och säga stopp.
Men Siri tror att man ofta kan vända en negativ lek och göra det till något positivt.
– Ofta handlar det ju om att barnen vill lära känna sådant som de är fascinerade av. När Pokémon-spelet kom så lekte barnen att de skulle fånga varandra, döda och strida. Men vi förbjöd inte grejen med Pokémon utan vi började istället att jobba med krafter och egenskaper och började skapa egna figurer. Vi försökte vidga det så att det handlade om något annat än striderna, säger hon.
Linda Johansson säger att hon generellt gillar vilda lekar med lite fart och att barn ju i alla tider lekt krig och superhjältar.
– Man lär sig ju genom lekarna. Man testar gränser. Man ska ju givetvis inte skada varandra men det är ju i vilda lekar som man får upp pulsen. Men kanske har det blivit så att vi bara värderar de lugna lekarna i förskolan?
Hur man planerar miljön på förskolan har också stor betydelse för hur barnen sedan leker. Miljön säger något om vilken status lekarna har bland förskollärarna och vad som anses vara en bra lek.
– Jag tycker att det är viktigt att tänka kring miljöerna och hur man planerar sin innemiljö. Vad är det som får ta plats? Har man en jättestor ateljé som det ska vara tyst och lugnt i, och ett pyttelitet byggrum där man får stoja lite? Eller gör vi tvärtom, frågar sig Eva Lindström.
